Det där med koder

Jag har ju glömt att berätta om en liten incident som hände i texas. Det var så här att våra kontanter höll på att ta slut, så jag skulle ta ut nya. Så jag traskade fram till automaten, gissade mig igenom en mängd olika val för att till slut välja hur mycket pengar jag ville ta ut. Och sen kom jag till sista steget - koden. Som jag hade glömt! Jag stod där vid automaten och försökte febrilt komma på vad sjutton jag har för kod. Tomt, tomt, tomt var det i huvudet. Jag hade helt glömt bort den. BLANKT. 
 
Jag - vad ÄR min kod? Tänk, tänk, tänk.
Emil - har du glömt koden?
Jag - ja...
Emil - kan du min kod då?
Jag - ja, det är ju xxxx!
 
Jag vet inte vad ni tycker, men jag känner att jag kanske ska använda mitt kort lite mer. Jag menar, det finns ju en anledning till att emils kod dyker upp utan problem.

WANTED

Dead or alive (fast helst levande) 
 

Den magiska stunden

Ni vet den där magiska stunden precis när barnet har somnat? När lugnet sakta sänker sig över stugan, och man har tid för sig själv. En hektisk dag har nått sitt slut, och det är nu dags för mamma och pappa att bara vara. Att göra allt det där de inte kunnat göra under dagen. Kanske ta ett bad, eller en lång dusch. Lägga en asiktsmask, fila fötterna och måla naglarna. Ta ett glas gott till en mysig och romantisk middag. Se på en film tillsammans, och bara rå om varandra.
 
 
Nä, det gör det inte. Inte hos oss i alla fall. Ikväll har den romantiska middagen byts ut mot chips och dipp. Och den där tillsammans-tiden har byts ut mot varsin dator, varsitt rum, och facebookchatten. Om vi skriver romantiska meddelanden till varandra? Nja...
 
Emil: Oki
christopher har skrivit på min wall
 
Jag: gulligt
 
Emil: när åker vi tillbaka?
i höst?
sommar?
nu?
så fort spelet är släppt flyr vi med ellen och katterna till Austin
skiter i resten !!!!!!!!
abow
 
Jag: vet ey
när är släktträffen
jag är bjudden på partaj
u höst kanske
oktober, november, januari, februari, marsi
 
Emil: släkträffen är om 2 veckor
det är bara lördag söndag
går fort
 
 
Jag: då missar jag inte partyt
OKEJ v!!!!!!!!!!!
 
Emil: vad är det för jippo du ska på
 
Jag: det är klädparty
kanske ska gå
 
Emil: v e d
 
Jag: om ja e cool
 
Emil: v e d
 
Jag: vet ey
kankse
köper man kläder?
 
Emil: vem har bjudit
sey
 
sofia svantesdotter karlsson
okej
men asså
 
Emil: jaha vad roligt
 
Jag: ereeeeeee
 
Emil: det borde du gå på
 
Jag: 12 då eller som d e slekt ?
om d inte e för många anndra
 
Emil: mm Bra
 
Jag: SVARRA MEJJ
HAHAHA
ofta nån skriver "mm" fortfarande
 
Emil: aa
ja gör
 
Jag: okej ?!?!?!
 
Emil: mm .
har du hittat film
 
Jag: har ejj hunnit
plannerar jippon
vet ey ..
träningsfilmer?
vilken genre?

Blogga i huvudet

Varje gång jag går in på min egen blogg blir jag förvånad över hur få inlägg det är, och hur dålig min uppdatering är. Ni förstår, jag bloggar egentligen hela tiden. Fast i huvudet då. Konstant. Varje gång det händer något, eller jag kommer på något, så knåpar jag ihop ett blogginlägg i huvudet. Men av någon konstig anledning publiceras de inte här. Jag har visst ingen direktkontakt mellan huvudet och publiceringsknappen, som jag trodde. Knasigt. Framförallt bloggar jag på kvällerna, precis innan jag somnar. Ni skulle bara veta vilka fantastiska inlägg jag knåpat ihop i sängen. Men inte hamnar de här inte. Vilket är väldigt synd, inte bara för att uppdateringen blir dålig, utan för att det är såna fantastiska inlägg. Formuleringarna i texter blir ju som allra bäst om man kommer på dem precis på gränsen mellan vakenhet och sömn. Inte sant?

Avundsjuk, avundsjuk, avundsjuk

Avundsjukavundsjukavundsjukavundsjukavundsjuk
 
Ja, inte på sömnbristen då alltså. Utan på tröjan. Men det förstod ni ju. Kloka, kloka ni.
 
 
(Ja, jag kanske möjligtvis råkade stava kloka med ck. Två gånger)

Tankar på kvällskvisten

Okej, lite tankar på kvällskvisten.
  • Ellen har fler än en haklapp. Den där lila hon har på sig på alla bilder i bloggen är bara en av många. Jag uppskatar antalet haklappar i detta hus till asmånga.
  • Ikväll skulle vi sova tidigt. Eller i alla fall lägga oss tidigt. Det är tydligen en jävla skillnad. Hur som helst är klockan sent. Igen.
  • Nu åker vi tillbaka till Texas. Åhme, kom igen, snäääälla?
  • Piercingen i morgon kommer att göra ont. 
  • Badrummet kommer aldrig bli klart. Typ. I alla fall inte i morgon.
  • En dusch vore skönt.
  • Hoppas vi har en hustomte som plockat ur diskmaskinen till i morgon.
  • Jag tycker inte att emil borde få hela fp bara för att han byter alla bajsblöjor. Det tycker inte han heller.
  • Finns det ingen robot som kan borsta ens tänder? Det är ju skittrist att borsta tänderna.
  • Gillar emils förslag att starta nytt bolag varje år och försätta i konkurs så att jag slipper göra bokslut.
  • På onsdag ska jag (nog) träffa min bror. Vi har bokat ett möte. Han bor tre kilometer bort.
  • Emil har inlett en övertala-kajsa-till-fler-bebisar-kampanj. Vi önskar väl honom all lycka till. Tycker jag.
  • Jag är hungrig. Och kissnödig.
 

Konsten att dricka

När ellen började med mat så köpte vi en pipmugg till henne, för en sån ska man ha. Tydligen. En grön rackare köpte vi. Ganska fin. Men helt värdelös. Alltså, på riktigt helt kass. Bökig och krånglig och dum. Ellens törst blev inte släckt. Däremot hoppet om pipmuggen. Och inte orkade vi köpa en ny. Så nu dricker ellen ur en vanlig plastmugg istället. Man skulle kunna säga att vi skiter i pipis. Det är väl lika bra hon lär sig på en gång, eller?
 
Bilden KAN vara lite arrangerad. Möjligtvis.

Regn är väl mysigt?

I alla fall om man är i en kokong

Stuvade makaroner och korv...

... är ju jättegott! 
 
Premiär för stuvade makaroner och korv

Semestervikten

Ni vet hur vågen brukar bli ens fiende när man är på semester och både äter och dricker gott? Så blev det faktiskt inte för mig på den här resan. Vi har ätit både tacos, stek och hamburgare. Ätit glass, och druckit läsk (och kanske en och annan drink). Jag tror, ärligt talat, att jag har druckit ungefär tre klunkar vatten under hela resan. Resten av vätskeintaget bestod för det mesta av läsk, och en och annan lemonad. Chips, dipp och kitkat har också slunkit ner. Och pizza! (Som för övrigt inte alls är lika god som här hemma, botten är aldelles för tjock.) Men hur som helst. Trots detta icke-lchf-överhuvudtaget-ätande har jag lyckats gå ner ett och ett halvt kilo. Det kanske låter dumt, men jag väger faktiskt alltid lika mycket. Alltså jag pendlar inte i vikt beroende på tid i månaden eller så. Väger jag femtiotvåochetthalvt så väger jag det, eventuellt plus minus ett par hundra gram. Men till min stora förvåning stod vågen på femtio komma åtta när vi kom hem. Och jag kommer i ett par byxor som jag inte kunnat haft på över ett år! Faktum är att jag faktiskt väger mindre nu än innan jag blev gravid. Det måste bero på våra dagslånga promenader vi ägnade oss åt i texas. Tjoho! Mitt mål är ju att första siffran på vågen ska vara en fyra, så det är faktiskt inte jättelångt bort nu. Men. Jag har kommit till insikt också, under resan. Och det, mina vänner, är att jag inte tänker känna mig tjock eller stor eller klumpig eller så längre. För vet ni en sak? Jag ÄR inte tjock. Alls. Och jag äter hellre chips och dipp med emil än är smalast på stranden. 
 
 
(Fast jag tänker ju inte gå upp i vikt. Då blir det åtgärder vidtagna snarast)

Vad fan hände?

 
 
 
 
Okej. Alltså vi har varken klippt eller färgat hennes hår. Jag lovar.

"Det är tänderna"

De senaste månaderna, ja ända sedan årsskiftet faktiskt, har emils standardsvar varit "det är tänderna" när jag frågat varför ellen är gnällig. Ja, alltså, han svarar på mina retoriska frågor. Så fort ellen är lite gnällig eller ledsen så påstår emil att det är tänderna som är på väg. Oavsett situation. "Ellen gnäller, hon kanske är hugrig" säger jag. "Det är tänderna" svarar emil. "Ellen är nog trött, det är säkert därför hon gnäller" säger jag. "Det är tänderna" svarar emil. "Det är fem timmar sen ellen åt och hon har inte sovit på hela dagen" säger jag. "Det är tänderna" svarar emil. Ja, ni förstår ju. Men nu. Nu tror jag nästan att det kan vara tänderna faktiskt. Två nätter i rad har hon vaknat upp och varit ledsen. De få gånger hon har varit vaken på natten (förutom då hon ätit så klart) kan jag räkna på mina fingrar, och det har aldrig hänt två nätter i rad. Vi är ganska säkra på att det inte beror på tidsomställningen heller, för när hon vaknar upp ledsen nu på natten är hon jättetrött. Första natten trodde vi att det berodde på resan och allting, men nu i natt förstod vi att så inte var fallet. Ellen är ju vanligvis väldigt lättröstad, men de här gångerna har ingeting fungerat. I vår desperation tog vi till slut lite alvedon och gnuggade mot hennes tandkött - och helt plötsligt försvann gråtet och hon lugnade ner sig. När vi la ner henne i sin säng igen så somnade hon nästan på en gång, tills hon började suga på nappen. Då började det nästan om igen. Men efter lite trugande och trixande så föll hon till slut in i sömn. Vår teori är att det kommer med blod till tandköttet när hon suger på nappen, och att det därför börjar klia igen. Men i alla fall. Vad tror ni? Kan det vara tänderna som är på gång?

Sängpussel

Inatt har vi ägnat oss åt aktiviteten som jag kallar för sängpussel. Av namnet att dömma så skulle man ju kunna tro att det är en aktivitet inspirerad av den där gamla inidska boken, men det är det inte. Tyvärr. Istället är det konsten att få plats en stycke man, en sycke kvinna, en stycke bebis och två stycke katter. I en 140 säng. Det är lättare sagt än gjort, i alla fall om samtliga individer faktiskt ska ligga bekvämt. Till att börja med låg och och emil på den andres sida i sängen, så det var helt bakvänt. Ellen låg mellan oss. Katterna fick ta plats där det fanns en liten lucka över. Eller uppe på någon av oss. Sen var det lite "om du lägger ditt ben här, så lägger jag mitt knä där, så kan väl din arm vara där borta? Nähä, sitter den fast på kroppen? Jaha. Men om du tar ditt andra ben där då?". Efter mycket om och men (jag slutade med huvudet ungefär i höjd med ellens rumpa) så somnade till slut hela familjen. Framåt fyra någon gång. Bättre sent än aldrig, som det sägs.
 
 

Gubben ellen

Alltså. Ni vet utvecklingsfasen jag skrev om? Ellen utvecklade en sak till, ungefär lika användbar som de andra sakerna hon lärde sig. Men det här är nog det mest irriterande. Eller i alla fall jobbigaste att lyssna på. Hon låter nämligen som en gammal gubbe. En gammal gubbe som...det är jättesvårt att förklara. Men tänk er en gammal gubbe i en tecknad serie. Som liksom pratar trycker upp tungan i gommen och försöker prata.
 
Hon påminner lite om torkels farbror stuart. För er som sett torkel i knipa.
 
Och för er som inte sett den kan ni titta här (ingenting för småttingar dock)
 
 
När han får till den där riktigt whiskeygubbiga rösten, då minsann. Då är det bra likt ellens läte.

Det där med mat

Titta vad duktig lilltjejen är, hon kan sitta helt själv och få mat i soffan - utan att kladda! Det har varit lite knepigt det här med matning av Ellen under semestern. Innan vi åkte fick hon riktig mat två gånger om dagen, gröt till frukost och frukt eller välling till mellis. Nu när vi är borta är det lite knepigt att få ihop det där måste jag erkänna. Till exempel har Ellen börjat sova hela nätterna utan att äta (det har gått över en vecka nu utan att hon ätit på natten) (nu kommer hon väl börja göra det igen bara för att jag säger så) det är så klart jättebra, men det leder till problem också. När hon vaknar på morgonen så är hon superhungrig och att vänta på att komma till hotellfrukosten är inte att prata om. Det tar ju lite extra tid eftersom arr vi ska klä på oss och sådär, så vi har övergett morgongröten till förmån för en flaska välling. Det är bra för Ellen, som får mat snabbt, och skönt för oss som kan snooza lite... 
 
Eftersom Ellens dygnsrytm förskjutits lite (igår somnade hon elva!) i kombination med våra dagliga äventyr som oftast inte involverar tillgång till micro, så får hon ingen riktig lunch. Istället bjuds det på välling/ersättning, och squeezes som jag kallar dem. Tror att det finns hemma också? Det är i alla fall som "plastpåsar" med mat i. Hon brukar få en med potatis och något, till exempel rödbetor. Och sen en efterrätt som till exempel pumpa och banan. Eller något annat, basen är oftast banan. Men det finns också en intressant smak med blåbär och blå/lila morot. De här får hon också som mellis om det skulle behövas. Och hon älskar dem! På en bild från någon dag sedan ser ni hur hon äter en sån, hon kan hjälpa till att hålla i dem utan att det kladdar också. De är verkligen perfekta att ha med när man som vi är ute och flänger hela dagarna. Och vi har så klart kollat att det inte innehåller massa konstigheter. (Vi fick hjälp av en annan småbarnsfamilj när vi stod i affären och skulle välja, folk är så trevliga här!) 
 
Lagom till kvällsmålet har vi oftast tagit oss tillbaka till hotellet, så då får hon riktig mat ungefär en timme före godnattvällingen. Men eftersom vi inte har någon barnstol här och hotelleresturangens är helt värdelösa, så är det ett litet projekt att mata. Ellen hjälper gärna till genom att gnugga händerna runt munnen (=kladdigt) och sedan gnugga av händerna på vad som helst i hennes närhet. Eller också rycker hon tag i skeden när man  minst anar det, så att maten flyger och far all världens väg. Vi har löst det så att en av oss matar, och den andra sitter bakom ellen (eftersom hon fortfarande ramlar ibland) och håller koll på hennes långa armar. Men idag var Emil upptagen med annat, så jag och Ellen fick lösa det här med maten själva. Och det fick suveränt! Bilden är faktiskt inte arrangerad på något vis. Hon dök ett par gånger (åt sidan) men höll armar och händer i styr så kladdfaktorn höll sig nere. 
 
 

Den där brännan

Igår var vi som bekant och badade igen, i deep eddy pool. Det var inte lika varmt igår som sist, eller det var varmt men solen gömde sig så det var inte sådär stekande varmt som tidigare. Ganska skönt faktiskt, men inte så bra för den där brännan som jag jobbar på. Hur som helst. Ellen fick i alla fall bada en snabbis, hon hade nog gärna badat en stund till, men jag frös så vi gick upp. Precis som förra gången fick emil agera fotograf.
 
 
 
Men på tal om den där brännan. Solbrännan då alltså. Ni vet när man är utomlands och vill få den där perfekta brännan? Den där gyllenbruna färgen som gör att folk hoppar över frågan "har du varit utomlands?" och istället går direkt på frågan "vart har du varit?". Den brännan jagar jag. Och jag ska väl erkänna att det inte riktigt går som jag hade hoppats. Jag skulle kunna, i inbördes ordning, lista de kroppsdelar som jag skulle behöva mer färg på:
  • Tårna
  • Magen
  • Ryggen
  • Armarna
  • Benen
  • Bröstet
  • Ansiktet
  • Händerna
  • Skulderbladen/axlarna
Ni som är uppmärksamma har ju redan räknat ut att jag glömt en del av kroppen, nämligen fötterna. Ja, det är sant. Den enda del av min kropp som hintar om att jag faktiskt befunnit mig på varmare breddgrader ett par veckor är mina fötter. Det här känns lite...vad ska jag kalla det...onödigt, på något vis. Hemma i sverige är det, vad jag förstått, inte riktigt ballerinaskorväder än. Så hur ska jag, lite diskret, kunna visa mina fötter? Så att folk ser att jag varit på semester? Jag kan passa på att berätta att ellen dessutom är brunare än vad jag är. Trots att hon haft solskyddsfaktor 50 på hela kroppen, kläder, och dessutom befunnit sig i skuggan i princip hela tiden. Bortsett från när hon badat. Vilket varat i ungefär en kvart. Det här är väl inte riktigt ok? Jag (vi) måste nog tyvärr åka på semester snart igen. Om inte annat för att våra vigselringar gör sig så mycket bättre på brunbrända händer. Så från och med nu måste vi alltid vara lite solbrända, bara för den sakens skull. Vad synd!

Nu går vi och badar (i kjol) (för första gången)

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Semestertips #1

Tänkte tips er om hur man enklast bränner axlar och skulderblad utan att egentligen sola.
 
  1. Börja med att strosa omkring på ett apotek. Hitta hårfärg av samma märke som du brukar använda - men till halva priset av vad det kostar hemma. Köp!
  2. Ha lite småtråkigt på hotellet en kväll, och bestäm dig för att färga håret. För det behövs, utväxten börjar nog att synas. I alla fall om du tittar noga. Med förstoringsglas.
  3. Var rädd för att kladda ner hotellets toalett. Var gärna så rädd om hotellets porslin att du helt glömmer att skydda dig själv. Ha ingenting över axlarna, och smörj för guds skull inte in öron eller panna med en hudkräm. Som du alltid gör hemma. För att slippa färgfläckarna.
  4. Färga håret som vanligt. Sitt under verkningstiden helt rak i ryggen i badkaret. Eftersom du inte vill riskera att färgen kommer på något av hotellets möbler/textilier.
  5. Tvätta ur färgen. Noggrant! Du ville ju inte riskera att håret färgar av sig på handduken när du torkar det.
  6. Ät lite mat. Helst något din man beställt från hotellets meny, och som inte alls smakar gott.
  7. Se lite på tv.
  8. Fundera på om du kanske har lite färg på axlarna/nacken/pannan som du bör ta bort innan du somnar.
  9. Tvätta med lite tvål. (Fungerar inte)
  10. Skrubba lite hårdare med tvål. (Fungerar inte)
  11. Ta hjälp av en frottehandduk. (Fungerar inte)
  12. Skrubba hårt med en frottehandduk. (Fungerar inte)
  13. Börja få lite panik och be din man om hjälp. 
  14. Ta fram babyservetterna. (Fungerar inte) (Varför nu det skulle fungera?)
  15. Rota fram våtservetterna som är dränkta i handsprit. Du vet ju att de är där i väskan, nånstans. (Fungerar inte)
  16. FÅ PANIK.
  17. Be din man skrubba med servetterna tillsammans med en handduk.
  18. Bli gärna lite tårögd av smärtan.
  19. Bli lite glad av att se att det faktiskt fungerar.
  20. Sov.
  21. Spendera hela följande dag ute i solen.
Tada! Nu är du garanterat bränd på alla ställen du tidigare hade färg. Ironiskt nog är du nu bränd där du tidigare hade färg för att du nu ville ha färg där.
 

16 april - fyra dagar för sent

Idag är det den 16 april, det betyder att ellen blev sex månader för fyra dagar sen, vilket vi helt missade. Jag hoppas att vi inte missar hennes födelsedag också, som vi alltid gör med katternas. Men förhoppningsvis är det någon annan i ellens närhet som påminner oss. Jag tänker mig att en konversation som påminner oss skulle kunna se ut ungefär så här:
 
Ellens mormor/farmor/morfar/farfar/moster/faster/farbror/morbror: När tänkte ni ha kalas för ellen?
Jag/emil: Ehhh... Öhhh...Vi tänkte nog...att... ehh... (vad fan är det för datum idag?) nästa helg blir det kalas. På...ehhh... (har vi planerat något annat då?) lördag! På lördag nästa helg har vi planerat kalas. Sedan länge. Har vi glömt att säga det till er? Klockan två. 
 
 
Ni kanske förstår att datum inte är det vi tänker på när vi
går omkring i den här omgivningen hela dagarna?

Skyline

Så här ser autsin ut när vi kommer tillbaka från någon av våra långa långpromenader. Det här kortet är taget på fladdermusbron, som jag skrivit om tidigare. Vi bor åt andra hållet, men går ofta åt det håll bilden är tagen åt, för där ligger en mataffär som heter whole foods market och som BARA har bra mat. Alltså fairtrade, närproducerat, ägg från frigående höns (även i all mat de själva lagar) bara "organic babyfood" (där har vi köpt ellens "mellispåsar" som består av bara frukt/bär/potatis/grönsaker) med mera. De har också massor av mat som man kan köpa och äta där, på någon av uteplatserna som finns i anslutning till affären.
 

90 grader varmt

Puuh, vad varmt vi har haft det idag. Hela 90 amerikanska grader, vilket motsvarar ungefär 32 svenska. Så ni kan ju förstå att vi inte har orkat göra så mycket idag. Tills skillnad från flera andra dagar då vi gått ungefär sex timmar i sträck. Med undantag för främst ellens matpauser.
 
Vi vaknade upp till en helt molnig himel, utan minsta antydan till solsken. Jag kollade vädret på telefon. Sen på datorn. Och sist på tvn (det finns en kanal som heter weather channel - score!). Det såg ut som det skulle klarna upp på eftermiddagen. Så har det varit de flesta dagarna här, molnigt och mulet och tråkigt på förmiddagen, sen någon gång efter lunch har solen börjat skymta för att sent på eftermiddagen dominera himlen. Och det är lite knasigt, för det är som varmast här vid fem sex på eftermiddagen/kvällen. Det har gjort att vår dygnsrymt har blivit något förskjuten. Ellen somnar runt åtta kanske, och sover sedan till nio på morgonen. Eller egentligen till sex, men då får hon komma till oss och så sover hon några timmar till. 
 
Men tillbaka till dagens äventyr. Vi packade ner handdukar, badkläder, solkräm och ellens mellis, mat och vatten. Och så begav vi oss ut. Vi började med att gå till ett av austins bästa hamburgerställen och köpte med oss mat därifrån. Vi gick vidare till en stor bro (för gång- och cykeltrafikanter) där vi satte oss på en bänk och såg ut över vattnet medans vi åt. Sen gick vi vidare på en jättemysig gångväg (grusgångväg) längs vattnet. Vi strosade och strosade, tog oss fram i vår egen takt. På den här vägen är det fullt av människor som motionerar, många med barnvagn faktiskt. Men ännu fler med hundar. Vi såg världens minsta sköldpadda också. Det vimlar av sköldpaddor i vattnet och ekorrar på land, men den här sköldpaddan var inte som alla andra. Den skuttade fram framför buggan när vi kom gåendes, så jag var tvungen att tvärbromsa. Den här lilla sköldisen var en bit från vattnet, och den var SÅ liten. Tänk er typ... hmm... tänk er locket på en barnmatsburk. Ni vet? Ungefär så stor var lilla sköldis. Eller kanske lite mindre. Och snabb var den rackaren. Jag har nog aldrig sett en snabb sköldpadda förut, men den här var verkligen snabb. Och SÅ söt. Vi stannade och såg till så att ingen sprang på stackarn när han tog sig ner till vattnet. 
 
Efter en stund blev ellen lite sugen på mellis, så vi stannade vid en bänk. Och då kom helt plötsligt en svan simmandes. 
 
Emil berättade att svanar är aggressiva. Är det så?


Ellens favoritmellis
 
Till slut (mer än två timmar efter att vi lämnat hotellet) kom vi fram till deep eddy pool, där vi sedan tillbringade resten av eftermiddagen. Vid det här laget hade alla moln lämnat himlen, så det var en eftermiddag full av gassande sol. Och det blev ytterligare en första gång för ellen, idag handlade det om utomhusbad! Vi trodde att ellen skulle tycka att vattnet var för kallt, för hon är ju van att bada i varmt vatten. Men allt fler spädisar badade, så då tänkte vi att ellen får prova. Inga protester alls, hon verkade tycka att det var skönt.
 Plask, plask.
 
 

Utvecklingsfas

De senaste fem, sex dagarna har Ellen sovit extra mycket, och varit lite gnällig. Vilket inte hör till hennes vanliga jag. Utvecklingsfas, tänkte vi. Så vi har väntat och väntat. Funderat på vad det kan vara som hon utvecklar nu. Vi har ju gått igenom det här med utvecklingsfas flera gånger tidigare. Rulla från mage, greppa leksaker, sitta, med mera. För varje fas har hon lärt sig allt "större" och mer komplicerade saker. Så ni förstår ju att vi var spända av förväntan denna gång. Kan det vara krypandet som är på gång? Eller åtminstone något slags ålande? För är det något hon kämpar med så är det det där med att ta sig framåt. Häromdagen la vi henne på golvet, sen fixade vi med lite saker, och när vi tittade till henne igen låg hon med hela kroppen under sängen, och bara huvudet stack under sängkappan. 
 
Hur som helst. Dagarna kom och gick, gnälligheten och sovandet bestod. Men så till slut. Till slut fick vi äntligen veta vad det är hennes lilla huvud har kämpat med under tiden. Håller i er, för nu kommer det: hon har lärt sig att... Trumvirvel... Spotta! Men inte nog med det, hon kan numera även lägga till konsten att smacka på sin cv. 
 
Öööh... Ja. Jag vet inte om riktigt. Var det värt fem dagar? Och vad ska hon med denna kunskap till? Och varför kunde hon inte ta det efter krypandet? Och varför ska hon visa sina spottkunskaper just precis när hon äter mat? 
 
Jag känner mig lite tom på ord. Det var kanske inte riktigt vad vi förväntade oss? Men men. Vad duktig du är, Ellen! 

I'm batman!

Ni har väl sett the big bang theory-avsnittet där sheldon tror att han är batman? Måste vara ett av de bästa avsnitten. Eller i alla fall en av de bästa replikerna.
 
Igår gjorde vi något som jag aldrig trodde att jag skulle göra i mitt liv. Vi var nämligen på fladdermusjakt. Eller jakt och jakt, det kanske är att ta i. I austin bor det ungefär en miljon (?) fladdemöss under en (!) bro, och vid skymning flyger de allihop ut från bron, på väg mot nattens äventyr. Och det här fick vi för oss att titta på igår. Jag vet inte vem av oss som kom på den briljanta idéen, men det var förmodligen inte jag eftersom jag tycker att fladdermöss är läskiga. Men i alla fall. Vi slog oss ner på en gräsplätt vid vattnet, strax bredvid bron, och väntade. Ellen hade vägrat att somna, så hon fick sitta med oss i gräset och invänta det som komma skulle. Det var för övrigt ellens sitta-i-gräset-premiär. Hon gillade det. Det kan i och för sig berott på alla människor som hon spanade in, men jag väljer att tro på gräset.
 
Vi hörde massa tjatter från brons gömdra vrår. Vi väntade och väntade. Och väntade. Spanade runt på människorna. (Vi såg faktiskt en man som fostrat sina hundar - med teckenspråk. Det var ganska häftigt att se. Han viftade och gestikulerade, och hundarna såg honom i ögonvrån och slutade upp med sitt bus.) Men så till slut hände det! Det kom en fladdermus, och sen en till. Och en till. Och en till. Och en till. Och sen en massa-super-jättemånga-på-en-gång. Men jag vet inte om det var så märkvärdigt egentligen. Var det det? Jag har så klart inga bilder av det heller, så vi får göra om det hela med en kamera. Tror jag. För lite häftigt var det nog ändå, när jag tänker efter. Att se så många fladdermöss på en och samma gång. Nästa gång kanske vi till och med kan se batman?
 

I'm batman!

Ni har väl sett the big bang theory-avsnittet där sheldon tror att han är batman? Måste vara ett av de bästa avsnitten. Eller i alla fall en av de bästa replikerna.
 
Igår gjorde vi något som jag aldrig trodde att jag skulle göra i mitt liv. Vi var nämligen på fladdermusjakt. Eller jakt och jakt, det kanske är att ta i. I austin bor det ungefär en miljon (?) fladdemöss under en (!) bro, och vid skymning flyger de allihop ut från bron, på väg mot nattens äventyr. Och det här fick vi för oss att titta på igår. Jag vet inte vem av oss som kom på den briljanta idéen, men det var förmodligen inte jag eftersom jag tycker att fladdermöss är läskiga. Men i alla fall. Vi slog oss ner på en gräsplätt vid vattnet, strax bredvid bron, och väntade. Ellen hade vägrat att somna, så hon fick sitta med oss i gräset och invänta det som komma skulle. Det var för övrigt ellens sitta-i-gräset-premiär. Hon gillade det. Det kan i och för sig berott på alla människor som hon spanade in, men jag väljer att tro på gräset.
 
Vi hörde massa tjatter från brons gömdra vrår. Vi väntade och väntade. Och väntade. Spanade runt på människorna. (Vi såg faktiskt en man som fostrat sina hundar - med teckenspråk. Det var ganska häftigt att se. Han viftade och gestikulerade, och hundarna såg honom i ögonvrån och slutade upp med sitt bus.) Men så till slut hände det! Det kom en fladdermus, och sen en till. Och en till. Och en till. Och en till. Och sen en massa-super-jättemånga-på-en-gång. Men jag vet inte om det var så märkvärdigt egentligen. Var det det? Jag har så klart inga bilder av det heller, så vi får göra om det hela med en kamera. Tror jag. För lite häftigt var det nog ändå, när jag tänker efter. Att se så många fladdermöss på en och samma gång. Nästa gång kanske vi till och med kan se batman?
 

Semesterellen

You're so lucky

Ikväll var vi på en jättemysig resturang och åt middag (steak), det blev en ganska sen middag och vi kom precis tillbaka till hotellet (klockan 22). Ellen nattade vi i vagnen innan vi gick, så hon sov gott i sin pjamas mätt på välling. På resturangen satt vi utomhus, det var väldigt surrigt och ganska hög ljudnivå. Men ellen bara sov och sov. Brydde sig inte det minsta om allt ljud omkring henne. Det förvånar inte oss, för hemma vaknar hon inte ens av brandvarnaren. Däremot kan hon vakna av helt andra saker. Som att någon nyser. Eller som nu när vi kom tillbaka och hon började vrida sig i vagnen för att det lät lite när hissdörrarna öppnades. Men på resturange var det en av gästerna som uppmärksammade ellens sovande, för fram till oss kom en lite äldre dam och sa att vi var så "lucky" som kan gå på resturang utan att bebisen vaknar. Och så är det så klart. Att vi har tur som kan göra så. Vi har faktiskt gjort så ett par gånger sen vi kom hit. De första dagarna nattade vi ellen, och sen satt vi inne framför tvn tills det var dags för oss att sova. Men sen insåg vi att det liksom är skönast ute på kvällen, så då provade vi att natta den lilla i vagnen och sen bege oss ut på äventyr. Vilket funkar utmärkt! Turiga oss,

Natt-nappen

Ellen har en napp som vi kallar för natt-nappen. Egentligen har hon två stycken, men den ena är lila och ful så den använder hon inte. Man kan säga att den inte räknas. Men i alla fall. Natt-nappen är en fiffig napp måste jag säga. Ni vet hur napparna försvinner i sängen på nätterna? Även om man för fem sekunder sen stoppade in den i detn lilla  munnen så är den borta. Spårlöst försvunnen. Som om det bor en liten napptjuv i sängen och som roffar åt sig alla nappar som hamnar på madrassen. Eller täcket. Men! Det gör inte natt-nappen. Försvinner alltså. För den är självlysande. Under dagen har ellen den i vagnen (egentligen kanske natt-napp är fel benämning då?) så att den laddas upp, och på kvällen när hon ska sova lyser den. Det är mycket fiffgt. Lätt att hitta mitt i natten. Men! Och det här är ett stort men. Den lyser inte hur längre som helst innan den behöver laddas igen. Och ellen verkar ha fått för sig att det är morgon när nappen slutar lysa. Innan har hon trott att det är morgon när det börjar bli ljust, men nu kan hon känna sig grundlurad på den biten eftersom vi har mörkläggande gardin. Så då är det tydligen nappens ljus som avgör...

Första gången

Under semestern har ellen gjort en massa saker för allra första gången. Och jag tänkte lista dem, så att vi kommer ihåg. Tyvärr har vi inte så mycket bilder som kan hjälpa oss att komma ihåg, av någon anledning får systemkameran vara kvar på hotellet när vi är på äventyr. Och våra telefoner har varit utan batteri och sådär. Ni vet, det är inte så noga på semestern. 
 
Men hur som helst, här kommer listan. (Som säkerligen kommar att fyllas på innan vi är hemma igen.)
  • Flugit flygplan.
  • Väckt mig genom att klia (?) mig på ryggen.
  • Suttit i gräset.
  • Åkt taxi.
  • Varit uppe sent för att se på fladdermöss under en bro.
  • Druckit ur sugrör.
  • Väckt mig och emil genom att skrapa med naglarna mot sin blöja.
  • Åkt buss.
  • Flugit till andra sidan jorden utan att drabbas av jetlag.
  • Vänt sig från rygg till mage på en halv sekund (hon verkar ha bestämt sig för att lära sig krypa. Eller i alla fall  åla).
  • Sovit på hotell.

Hundvalpar

Jag har ju glömt att berätta att ellen träffade fyra dagar gamla hundvalpar i söndags. Det är emils familjs hund som har blivit pappa till en massa ungar, varav en faktiskt heter ellen. Våran ellen var nyfiken och tyckte att det var intressant med de små knytena, och hade nog mer än gärna kramat om en själv. Men det fick hon ju så klart inte. Men fascinerad var hon, minsann. Tyvärr har jag ingen bild, ville inte knäppa massa bilder och stressa upp hundmamman i onödan. Det räckte ju med att vi dundrade in där, med en spädis och allt.
 
RSS 2.0