"Det är tänderna"

De senaste månaderna, ja ända sedan årsskiftet faktiskt, har emils standardsvar varit "det är tänderna" när jag frågat varför ellen är gnällig. Ja, alltså, han svarar på mina retoriska frågor. Så fort ellen är lite gnällig eller ledsen så påstår emil att det är tänderna som är på väg. Oavsett situation. "Ellen gnäller, hon kanske är hugrig" säger jag. "Det är tänderna" svarar emil. "Ellen är nog trött, det är säkert därför hon gnäller" säger jag. "Det är tänderna" svarar emil. "Det är fem timmar sen ellen åt och hon har inte sovit på hela dagen" säger jag. "Det är tänderna" svarar emil. Ja, ni förstår ju. Men nu. Nu tror jag nästan att det kan vara tänderna faktiskt. Två nätter i rad har hon vaknat upp och varit ledsen. De få gånger hon har varit vaken på natten (förutom då hon ätit så klart) kan jag räkna på mina fingrar, och det har aldrig hänt två nätter i rad. Vi är ganska säkra på att det inte beror på tidsomställningen heller, för när hon vaknar upp ledsen nu på natten är hon jättetrött. Första natten trodde vi att det berodde på resan och allting, men nu i natt förstod vi att så inte var fallet. Ellen är ju vanligvis väldigt lättröstad, men de här gångerna har ingeting fungerat. I vår desperation tog vi till slut lite alvedon och gnuggade mot hennes tandkött - och helt plötsligt försvann gråtet och hon lugnade ner sig. När vi la ner henne i sin säng igen så somnade hon nästan på en gång, tills hon började suga på nappen. Då började det nästan om igen. Men efter lite trugande och trixande så föll hon till slut in i sömn. Vår teori är att det kommer med blod till tandköttet när hon suger på nappen, och att det därför börjar klia igen. Men i alla fall. Vad tror ni? Kan det vara tänderna som är på gång?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0