Det där med mat

Titta vad duktig lilltjejen är, hon kan sitta helt själv och få mat i soffan - utan att kladda! Det har varit lite knepigt det här med matning av Ellen under semestern. Innan vi åkte fick hon riktig mat två gånger om dagen, gröt till frukost och frukt eller välling till mellis. Nu när vi är borta är det lite knepigt att få ihop det där måste jag erkänna. Till exempel har Ellen börjat sova hela nätterna utan att äta (det har gått över en vecka nu utan att hon ätit på natten) (nu kommer hon väl börja göra det igen bara för att jag säger så) det är så klart jättebra, men det leder till problem också. När hon vaknar på morgonen så är hon superhungrig och att vänta på att komma till hotellfrukosten är inte att prata om. Det tar ju lite extra tid eftersom arr vi ska klä på oss och sådär, så vi har övergett morgongröten till förmån för en flaska välling. Det är bra för Ellen, som får mat snabbt, och skönt för oss som kan snooza lite... 
 
Eftersom Ellens dygnsrytm förskjutits lite (igår somnade hon elva!) i kombination med våra dagliga äventyr som oftast inte involverar tillgång till micro, så får hon ingen riktig lunch. Istället bjuds det på välling/ersättning, och squeezes som jag kallar dem. Tror att det finns hemma också? Det är i alla fall som "plastpåsar" med mat i. Hon brukar få en med potatis och något, till exempel rödbetor. Och sen en efterrätt som till exempel pumpa och banan. Eller något annat, basen är oftast banan. Men det finns också en intressant smak med blåbär och blå/lila morot. De här får hon också som mellis om det skulle behövas. Och hon älskar dem! På en bild från någon dag sedan ser ni hur hon äter en sån, hon kan hjälpa till att hålla i dem utan att det kladdar också. De är verkligen perfekta att ha med när man som vi är ute och flänger hela dagarna. Och vi har så klart kollat att det inte innehåller massa konstigheter. (Vi fick hjälp av en annan småbarnsfamilj när vi stod i affären och skulle välja, folk är så trevliga här!) 
 
Lagom till kvällsmålet har vi oftast tagit oss tillbaka till hotellet, så då får hon riktig mat ungefär en timme före godnattvällingen. Men eftersom vi inte har någon barnstol här och hotelleresturangens är helt värdelösa, så är det ett litet projekt att mata. Ellen hjälper gärna till genom att gnugga händerna runt munnen (=kladdigt) och sedan gnugga av händerna på vad som helst i hennes närhet. Eller också rycker hon tag i skeden när man  minst anar det, så att maten flyger och far all världens väg. Vi har löst det så att en av oss matar, och den andra sitter bakom ellen (eftersom hon fortfarande ramlar ibland) och håller koll på hennes långa armar. Men idag var Emil upptagen med annat, så jag och Ellen fick lösa det här med maten själva. Och det fick suveränt! Bilden är faktiskt inte arrangerad på något vis. Hon dök ett par gånger (åt sidan) men höll armar och händer i styr så kladdfaktorn höll sig nere. 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0