Tvåsiffrigt!

Idag är det en speciell dag av två olika anledningar.
 
Den ena är att det är 99 dagar kvar till bebisen beräknas titta ut, det vill säga tvåsiffrigt! Jag minns hur jag räknade ner till den här dagen när jag väntade Ellen. Hur magiskt jag tyckte att det var när det var tvåsiffrigt istället för tresiffrigt i vänta-bebis-appen. Och hur jag började dela upp de 99 dagarna i mindre block. 66 dagar, 50 dagar, och så vidare. Jag föreställde mig hur det skulle vara när det blev en ensam siffra som stod där efter "antal dagar kvar" i appen. Men riktigt så långt hann vi ju inte, eftersom trollungen tittade ut när det var 33 dagar kvar. Den här gången känns det inte riktigt lika magiskt, men ändå speciellt och värt att uppmärksamma. Det firar vi med att premiäranvända stödstrumporna! (Tyvärr blir min chef tokig om jag slösar bandbredd och laddar upp bilder här från kontoret, så ni får inte se någon bild på spektaklet)
 
Den andra anledningen till att idag är en speciell dag är att Ellen ska gå sitt allra första luciatåg idag. En röd liten klänning med vitt fluff vid ärmsluten har vi införskaffat dagen till ära. Och en tomteluva, i fel nyans. Till min stora besvikelse ska dock luciatåget vara utomhus, i ljuset. Jag förstår att förskolan kanske inte har plats att samla alla barn, föräldrar och andra anhöriga på ett ställe inomhus, men ändå. Kunde de inte fått låna idrottshallen? Hur som helst ska det bli roligt att se alla barnen sjunga julsånger. Och extra roligt att se hur alla de små barnen beter sig. Jag skulle inte bli förvånad om vi får springa efter Ellen runt hela gården för att hon smitit från tåget. Efter sjungandet ska vi fika, jag har faktiskt tänkt att slå på stora trumman och har därför köpt en egen lussebulle till skruttungen. Och det, minsann, har aldrig hänt förut.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0