Att planera och genomföra ett bröllop på åtta dagar.

Förutsättningar:
  • Någon du kan gifta dig med. Eller ja, du kan ju plocka upp någon ur ett dike också.
  • Ett snällt barn som finner sig i att åka runt i bilen en hel vecka. Alternativt inga barn. Eller barn som går på dagis/skola. Eller är vuxen och klarar sig själv.
  • En präst, en kyrka, och inbjudna gäster. Det här går nog att ordna med annars. 
 
Dag 1. Se till att någon friar. Antingen väntar du ut din partner (som jag gjorde) eller så tar du saken i egna händer.
 
Dag 2. Kontakta catering. Om ni vill ha det. Gärna ett cateringföretag som inte sysslar med tårtor. Så att det blir lite extra jobbigt.
 
Dag 3. Flörta med skatteverket för att få fatt i en hindersprövning i tid. Normalt tar det minst två veckor. Ring skatteupplysningen så får ni hjälp. I alla fall fick vi det. På lokalkontoren verkar charmkurser inte vara prioriterade. Kika på ringar och snacka till er en bra deal så att ni hinner få dem till bröllopet. Vi fick våra, fast en av mina ska få stenar i sig nu i efterhand. Och de är inte graverade men det beror på att vi inte vet vad vi ska skriva. Berätta för prästen att ni vill gifta er också. Och hämta ut passen som ni beställde veckan innan. Som du nu aldrig kommer att kunna använda eftersom du byter namn i och med att du gifter dig. Se gärna ditt pass kostnad som väl investerade pengar.
 
Dag 4. Fixa kläder. Det är lättare än vad man kanske tror att få tag på en fin bröllopsklänning. Och en välsittande kostym. Men vänta inte till sista dagen för kläderna behöver eventuellt justeras lite. Våra kläder fick till exempel fållas. Hoppas på att tjurskallen på skatteverket skickade in papprena dagen innan och att ni får tillbaka dem med posten. Ring bagerier och försök förstå varför de ska ha TRE månader på sig att göra en bröllopstårta. En bröllopstårta som består av tre princesstårtor i olika storlekar och med ett hål i mitten. Titta i postlådan och bli besviken. Inget papper idag heller,
 
Dag 5. Åk till Ica maxi och beställ tårtor. Inga problem. De fixar! Åk vidare och shoppa de underkläder som behövs. Till exempel en vettig behå att bära under en axelbandslös klänning. Åk tillbaka till affären där ni köpt kläderna för att prova kostymen som beställts hem. Så att den kan fållas. Helst ska denna butik ligga i en annan stad än den ni beställt tårta i. Svär över skatteverket som inte skickat papprena. Avsluta gärna kvällen med ett core-pass.
 
Dag 6. Åk och hämta ringarna ni beställt. Fixa brudbukett. Och blommor till borden. Och köp stay-ups. För strumpbyxor är tydligen ett stort no-no när det gäller bröllop. Köp dricka till maten gästerna ska bjudas på. Om inte cateringföretagen fixar med detta. Bli förbannad över att det inte längre går att köpa backar med läsk. Fundera. Planera om. Köp läsk i halvlitersflaskor istället. Plocka i vagnen. Tänk om. Plocka ur vagnen. Plocka i andra flaskor. Tänk om igen. Plocka ur. Håll på så tills din partner ledsen. Bestäm dig då fort. Och köp lite mer dagen efter. Gå till systembolaget och fråga vad man kan skåla i för alkoholfritt bubbel. Bestäm dig fort. Betala. Bli besviken över att skatteverket fortfarande inte skickat papprena. Färga håret om du tänker göra det.
 
Dag 7. Åk och hämta kläderna. Köp morgongåvor om ni tänker göra det. Köp gärna morgongåvor som kräver lite pyssel. För det har du tid med. Att pyssla ihop. Köp lite mer dryck, Städa huset. Tvätta gärna alla mattor också. Jubla över att papprena från skatteverket har kommit. Åk till lokalen där ni ska ha fika och ställ i ordning allting. Svär över att borden inte riktigt räcker till.
 
Dag 8. Gift dig.
 
 
 
Frågor på det?

Dop. Och bröllop.

I lördags var det dags för ellens dop. Och jag och emil gifte oss samtidigt. Fast det hade vi inte talat om för någon, så det blev en liten överraskning när kyrkomusikern spelade mendelssohn och vi tågade in i kyrkan i bröllopskläder. Men så kan det vara. Hur skulle vi förresten hunnit berätta för folk att vi skulle gifta oss? Vi bestämde oss ju en vecka innan. Och hela den veckan spenderade vi med att fixa och dona med allting. Jag ska skriva ett inlägg sen om hur man planerar och genomför ett bröllop på en vecka. Så att ni vet.
 
Hur som helst. Vi åt lite lunch och tårta efteråt. Och tårtan sen. Tydligen så är det JÄTTEVIKTIGT att man skär tårtan tillsammans. Annars blir man massmördare. Eller ja, kanske inte. Men jag och emil såg en dokumentär för ett tag sen som handlade om amning. Och där påstods det att barn som inte ammas blir massmördare. Så akta er för ellen sen. Och nu säger vi alltid att man blir massmördare om man inte gör som man "ska". I alla fall. Tillbaka till tårtan. Vi skulle skära en tårtbit. Eftersom det var så viktigt. Men tårtan var i tre våningar. Emil tyckte att vi skulle börja på toppen, men där stod brudparet så jag tyckte att vi skulle börja längst ner. Till slut kompromissade vi och började i mitten. Är inte det en bra start, att kompromissa alltså?
 
Ellen skötte sig och var så duktig. Hon var så glad i kyrkan och flinade så mycket till prällen måns att han kom av sig och började fnissa. Då fick han förklara sig för alla vad han höll på med. För vi stod vända med ryggen mot församlingen. Och när han skulle viga oss pratade han om familjen, alltså om mig och emil och ellen. Och om katterna. Det tyckte vi var lite roligt, för han har varit hos oss en gång bara och då var java fram och nosade. Och så kom han ihåg det. Gulligt. När prällen pratade på om ellens dop blev hon lite uttråkad och började plocka isär emils blomma han hade på kavajen. Blad för blad ryckte hon loss och slängde på golvet i kyrkan. Busungen. Och min kusin fredrik var så duktig och hjälpte till att hälla vatten i dopfunten. 
 

Dop

I helgen fick vi för oss att ändra lite på ellens dop som sker på lördag. Till exemepel kommer vi att bjuda på lite mat efteråt, istället för bara fika. Och... Eller ja, det var nog bara det vi ändrade. Inte så stor grej. Varför vi ändrade oss? Ja men låt mig säga såhär. Vi har världens sämsta matrutiner. Alltså. Det är egentligen helt sjukt. Vi kan äta middag hur sent som helst. Laga potatisgratäng vid elva, halv tolv en tisdagskväll är egentligen ingenting konstigt för oss. Bortsett från att vi inte längre äter potatis. Vad det gäller lunch så äter vi det om det finns rester. Det ska mycket till för att någon av oss ska ställa sig och laga lunch. Eventuellt skapar vi oss ärenden i stan så att vi bara MÅSTE åka dit nununu, och så äter vi lunch på vägen. Så fungerar det hos oss. Värt att nämna är väl kanske att ellen aldrig går hungrig. Hon äter regelbundet på bra tider. Eller ja, liksom när hon är hungrgig. Nu till exempel.
 
Men tillbaka till dopet. Vi insåg ju att vi inte skulle äta något annat än fika på lördag. Frukost existerar överhuvudtaget inte hemma hos oss. Lunch skulle vi aldrig hinna med att äta, eftersom vi ska träffa prästen i kyrkan runt halv ett. Och innan det ska det fixas lite i fikalokalen. Typ ställa fram något bord att sitta vid. Och sånt, ni fattar. Så. Vi kom fram till att vi helt enkelt får bjuda alla på lunch för att själva få i oss någon. Så nu ska vi bara meddela alla det också. Borde väl inte vara några problem kan jag tycka. Och så måste vi säga att det är ganska kallt i lokalen. Så en kofta kan vara bra att ta med. Eller så sätter vi oss jättejättenära varandra.
 
Vi har just berättat vad prällen ska göra med vatten på dopet

Jag glömde ju styrkan, så den kommer här istället

Igår var tanken att jag och emil skulle äta någon slags romantisk middag. Eftersom det var hjärtdagen. Fast det gjorde vi inte. Av olika anledningar. Eller ja. Okej. Vi gjorde inte det därför att jag var sur. Varför då, undrar ni. Jo för att emil brutit mot massa oskrivna, för mig i stunden absolut livsviktiga regler. Han sa fruktansvärda saker som att jag har gått ner i vikt lätt. Eller ja, egentligen kan han ha sagt någongting om att jag gått ner i vikt fort. Men det är väl samma sak som att jag inte har ansträngt mig någonting överhuvudtaget? För det var ju ingen komplimang grundad i att han var kanske lite stolt över hur duktig jag vart, och vilket fint resultat jag nått.
 
Hur som helst. Det blev ingen middag igår. Framåt småtimmarna gjorde vi (han) i ordning dipp, och så åt vi det med chips i sängen och såg på tv. Och det här är lite intressant. Om man äter dipp sent på kvällen för att man struntat i middagen så behöver man inte kompensera det med träning. Alls. Någonsin. Överhuvudtaget.  
 
Men nu till saken. Vi bestämde att vi skulle äta gårdagens tilltänkta middag ikväll istället, till finalen av på spåret. Denna middag var planerad att bestå av allt som jag inte "får" äta. Deg, potatis...ja, det var nog i och för sig bara det. Så innan jag började med maten så passade jag på att träna lite. För att kompensera. Ungefär på samma sätt som i tisdags när jag kompenserade för semlan. Jag hade ju redan gått över en mil. så jag tänkte att det fick räcka på motionsfronten. Men så gjorde jag ett eget litet pass enligt nedan
  • Benböj/knäböj (vad heter det?)
  • Situps
  • Rygglyft
  • Armhävningar
  • Plankis
  • Statiska höftlyft
Så gjorde jag varje övning i fyrtiofem sekunder. Och sen gick jag igenom programmet igen. Och sen en gång till. För er som läst avancerad matte är ni nog med på att det blev tre reps.
 
Sen gjorde jag mat. Efter att jag duschat. Och vilken mat sen. Oj, oj, oj. Potatisbakelser (råriven potatis, ett ägg, en höft grädde och en höft riven ost), stekt kött från en ko eller oxe eller nåt sånt (om man är allergisk mot nötter, kan man inte äta nötkött då?), rödtjutssås och sen paraddelen av det här. Mästarnas mästare på tallriken. Gul lök och lite vitlök stekta i smör och en skvätt kalvfond, avrunnet i sil, blandat med philla och inlindat i smördeg. Mmmmm. Jag blir avundsjuk på mig själv för att jag ätit något så gott.

En komma två mil och så lite styrka på det

Idag har vi traskat runt och undersökt varenda centimeter av metropolen där vi bor, Jag och ellen alltså. Vi började dagen med en liten prommis på drygt sju kilometer. Det är en ganska lång bit att gå i snömodd på trottoarer som är världelöst plogade. Och med världelöst menar jag världelöst. Det är ingen omskrivning för dåligt. Utan verkligen värdelöst. V-ä-r-d-e-l-ö-s-t. Känn på bokstäverna. Sug på stavelserna. Ni förstår.
 
Efter lite lunch (grillad kyckling, grönsaker och philla i tacobröd) bus och lek skymtade jag den onskefulla gnällen. Trött, tänkte jag. Och försökte få henne att sova. Men icke. Gnällen kom oftare och oftare. Ingenting fungerade. Och till slut fick jag konstatera faktum. Ellen var ersatt med gnällen. Mitt enda hopp för att få tillbaka min dotter var att gå ut. Med vagnen. Igen. Planlöst vandrade jag omkring. Gata upp och gata ner. Sköt på vagnen framför mig. Pustade, stånkade och stönade. Så efter sisådär fyra, fem kilometer var vi hemma igen. Och ellen var tillbaka!
 
 

Intervallträning

Igår var jag ju som sagt på intervallträning. Det går ut på att man gör saker i korta intervaller. Till exempel armhävningar och plankan 45 sekunder var och tre repetitioner. Vet ni hur jobbigt det är att göra armhävningar i 45 sekunder? Skitjobbigt. Det gjorde vi igår. Och så lite utfall. Och sånt, ni vet. Men sen var det ganska mycket hopp- och skuttövningar. Och eftersom att jag fick barn relativt nyligen så ska jag undvika hopp- och skuttövningarna. Och göra något annat istället. För jag vill ju inte vara en latmask som bara tittar på. Så när alla andra gjorde indianhopp gjorde jag benböj. Sen gjorde alla andra sparka-i-rumpan-hopp, och jag gjorde benböj. Sen gjorde de andra höga-knän-hopp, och jag gjorde benböj. Och de här intervallerna var 45 sekunder. Sen var det dags för...benböj! Nu tycker jag att ni kan sätta er in i min situation. Kan ni känna min ångest här? Jag hade kämpat med dessa förbannade benböj varenda övning kändes det som. Och sen skulle vi göra dem allihop. 

Måndag hela veckan

Det händer inte så mycket när man är mammaledig. I alla fall inte för mig. Alla dagar går in i varandra och ser likadana ut. Typ måndag hela veckan.
 
Igår var i alla fall jag och ellen till uppsala där vi åt lunch med mamma/mormor och sen köpte vi presenter. På vägen hem plockade vi med oss anna och semlor, och bara därför tränade jag igår. Ja, alltså inte för att anna var här utan för att jag kände mig SÅ pluffsig efter att ha smällt i mig en semla. Så jag var liksom tvungen att göra någonting åt det. Och då blev det träning. 
 
Idag ska vi på babysim igen, och sen har vi några andra ärenden i stan som vi ska uträtta. Ikväll är det core-träning, och jag har såklart inte gjort min hemläxa (plankan). Hoppas att jag inte får skäll...
 
På förmiddagen idag var jag och ellen på en superkortispromenad, och sen skottade jag snö. Fast jag fuskade lite. Eller, ja. En del. Mycket. Ganska mycket. Okej, det syns inte ens att det är skottat. Men det orkar inte jag bry mig om. Jag. Är. Så. Less. På. Snön. Kan man ställa stora byggfläktar runt om på hela tomten och blåsa bort snön? Eller smälta den? Det finns ingen glädje överhuvutaget i snön såvida den inte kommer (och försvinner) i december. För då är det mysigt. 
 
Nu sover den där lilla ute i vagnen, och vi skulle egentligen behöva ge oss iväg till stan nu om vi ska hinna göra allt vi borde. Men det känns så dumt att väcka henne. Kanske sover hon vidare om jag bara snabbt och smidigt flyttar henne från vagnen till babyskyddet?
 
 

Träning, träning. Bikini, bikini, bikini.

Idag har fina annapanna varit hos oss nästan hela långa dagen. Vi traskade en prommis på sju kilometer, och nu ska jag ner till hallen på ett pass step-up. När jag tränar och det är jobbiga övningar som ska göras i intervall (typ plankan, armhävningar osv) brukar jag upprepa mantrat "bikini, bikini, bikini" i huvudet för att liksom orka hålla ut. För det är ju därför jag tränar. Så att jag ska kunna visa mig i bikini utan att skämmas.
 
Och nu är jag sen. Som vanligt. Och måste skynda fort, fort, fort till träningen. Och inte hann jag äta mat före träningen den här gången heller.

"Jag har en hemlighet... Jag. Dödade. Mufasa"

Jaha. Här sitter vi. En lördagskväll. Barnet sover. Det är vuxentid. Och Emil sitter och citerar scar i lejonkungen. Nä, men vad gör ni då? 
 

Torsdag, fredag, lördag

Jaha, så har det gått några dagar igen då. Varför blir det så?
 
Torsdag. Torsdag, torsdag, torsdag. Vad gjorde vi i torsdags? Jag kommer inte ihåg. Måste tänkte efter lite. Tänk, tänk, tänk... Jo! Nu! I torsdags var jag och jobbade i enköping hela halva dagen. Och så var jag till frisören för första gången sedan i augusti. Jag tappade i princip inget hår under graviditeten, och tillråga på det så växte håret som ogärs (hej raka benen varje dag (när man är gravid = ingen någon höjdare)). Så det var långt och tjockt. Och inte positivt långt och tjockt. Slitet, slitet, slitet. Men nu är det back on track igen. Tunt, tunt, tunt (nåja) och det slitna är borta, borta, borta.
 
Igår var det fredag, och det firade jag (förutom med fredagsdrinken) genom att gå en ny runda här i stan. En lite kortare variant (bara fem kilometer istället för sex). Sen åkte jag, lillgrodan och min mamma till min mormor (hej fyra generationer envisa, surskalliga damer). Sen åt jag och emil hemmagjord pizza (fusk, fusk, fusk med maten) och såg på spåret, Det är så svårt när man ska skriva att men sett ett program som heter på någonting. Till exempel på spåret. Eller på rymmen. När jag var liten så skrev jag dagbok, och där står det att jag har sett på på rymmen, och det ser jättemärkligt ut.
 
Idag har vi, hela familjen förutom katterna, och min mamma varit i badhuset. Och där träffade vi på tre andra bebisar, varav hundra procent av dem var med i föräldragruppen. Grodan simmade och simmade i säkert fyrtiofem minuter. "Nu är hon nog supertrött" tänkte vi och gick upp och satte oss för att torka den lilla innan vi andra skulle duscha. Då börjar hon vifta och sprattla hejvilt, och stirrar ut alla barnen som leker i bebisbassängen. Så emil fick varsågod bada vidare med henne ett tag till. Sen stod hon och hoppade i våra knän ett tag. Sen satt hon och tittade på när jag duschade. Med schampoo. Med tvål. Med hårinpackning. Utan den minsta antydan till trötthet. Fast sen slocknade hon och sov tills jag väckte henne tre timmar senare. Det tar på krafterna minsann att simma omkring. 
 
Nu håller ellen på att somna in ordentligt, jag ska uträtta ett ärende och emil ska laga mat. Sen blir det mellomys för hela slanten. 
 
 
.
En bild som inte har någonting alls med någonting alls att göra.

Onsdag den sjätte februari

Vi startade gårdagen med att gå till babykyrkis - som visade sig vara stängt! Och här måste ni först min frustration. Jag äter inte frukost. Alls. Det första jag äter varje dag är lunch. Ungefär fem timmar efter att jag vaknat. Men. På babykyrkis finns det alltid en buffé av smörgåsar och fikabröd. Och här frossar jag. Onsdagmorgnar är min frossarmorgon. Och den enda anledningen till att jag orkade pallra mig iväg igår. OCH SÅ VAR DET STÄNGT. Så jag gick en prommis istället, den vanliga rundan.
 
Igår var vi på babysim igen också. Ellen var lite trött och lite hungrig, så hon var inte riktigt lika sprallig som förra gången. Men hon tyckte nog att det var roligt i alla fall.
 
Efter simmandet åkte vi och handlade, på tråkcoop i enköping. De hade varken våra chips eller femtio nyanser av frihet. Varje gång jag ska skriva femtio nyanser så skriver jag femtion nyanser. Och så får jag sudda. I alla fall. Dåliga coop hade ingenting spännande alls. Så emil fick springa in på ica maxi och köpa min bok innan vi åkte hem. I snöstormen. För usch och fy och blä vad det snöade (och fortfarande gör). 
 
Hemma igen skottade jag snö (hallå meningslöst när det vräker ner) bytte sen om och stack iväg på core. Vi behöver ju inte prata så högt om det träningspassaet. Det är normalt att få hemläxa när man går på pass va? (Plankan, plankan, plankan.)
 

Femte februari

Jag har ju inte skrivit här på ett tag. Eller några dagar. Vet inte ritkigt varför. Det bara blev så. I alla fall. Jag kan ju sammanfatta vad som har hänt sedan sist.
 
  • Ellen har ätit sig mätt på gröt.
  • Jag har läst femtio nyanser av honom.
  • Ellen har provsmakat majs och sötpotatispure. Det var gott. Tyckte hon.
  • Ellen har börjat höja en arm när någon vinkar till henne.
  • Emil har börjat jobba.
  • Jag har gått på step-up för första gången i mitt liv.
  • Vi har hälsat på ellens famor och farfar. Och faster och farbröder.
  • Jag har läst femtio nyanser av mörker.
  • Vi har varit på kalas hos ellens morfar.
  • Jag och emil har tittat på mello och käkat tacos.
  • Ellen har sovit ett tiotimmarspass en natt.
  • Jag har tvättat.
 
RSS 2.0