Babyvakt, barnvakt eller vad det nu heter

Idag var vi på elgiganten och köpte barnvakter. Alltså inte riktiga barnvakter. Eller jo, de är ju riktiga. Men inte såna som finns i USA. Som varenda kändis har. Ingen såndär...vad heter det nu... nanny. Ingen sån inte. Liksom vi var inte på elgiganten och köpte någon person. Det tror jag inte ens säljs där? Men ni vet, sånadär typ walkitalkies? Så man hör barnet fast man är i ett annat rum. I alla fall. Vi köpte såna eftersom vi kommit fram till att det skulle vara trevligt att kunna ha ljud på tvn när ellen sover på kvällarna. Som det har varit så har vi knappt hört något på tvn eftersom vi vill höra om grodis vaknar till, så att vi kan vara där och styra upp situationen innan den går överstyr. Och med överstyr menar jag att lillgrodan blir ledsen. Vi vill ju höra de första pipen så att vi hinner dit i tid, liksom. Ni förstår.
 
Vi hittade någon philipsvariant som verkade bra. Eller ja, den verkar bra. Har ju inte hunnit testa helt ännu. När vi kom hem tog jag babymonitorn och gick in i sovrummet. Emil hade parentmonitorn i vardagsrummet. Och så testade vi hejvilt. "Hör du mig" sa jag i monitorn, "jag hör dig" svarade emil. Och sådär höll vi på. Provlyssnade vaggvisorna som spelas, harklade oss och så. 
 
Men det bästa med hela den här grejen är att vi hör på en gång när katterna går in i sovrummet och bråkar. Och då kan vi säga åt dem i monitorn, eller locka dem ut från sovrummet på en gång. Innan de hunnit ställa till med sattyg. Eller väckt ellen. "Ut därifrån java" väser emil i monitorn. Fast det fattar ju inte java. Hon blir väl mest förvirrad och undrar varifrån ljudet kommer. Men då lockar vi henne vanligt istället, utan monitorn. Poängen är ju att vi hör när hon eller krasse är i sovrummet och gör något annat än att vila. Man skulle kunna säga att de blir lite ägda. Krasse och java - emil och kajsa: 0-1.

Simma, simma, simma

Igår var vi som bekant på babysim med lilla grodan. Och hon verkligen älskade det. Sprattlade och sprattlade. Lite som en fisk som råkat hamna på land. Jätteroligt tyckte hon att det var, och det tyckte vi också. När vi hade badat klart och jag skulle byta om fick ellen ligga på golvet, och hon fortsatte att sprattla med hela kroppen. Så nu får vi väl åka med henne till badhuset varenda dag.
 
Vi fick hemläxa också. Vi ska hälla vatten över huvudet på grodis, och säga "åhhh dyk!". Småttingarna ska koppla ihop dyk-ordet med att stänga av allting antar jag. Stänga ögonen, sluta andas och allt det där. Så att vi kan dyka sen med barnen. Ellen brydde sig inte nämnvärt när vi hällde vatten över henne, så det bådar ju gott. Hon kanske blir en liten badunge, som sin mor.
 
När vi åkte från badhuset somnade ellen, så klart, och jag trodde att hon skulle sova hela kvällen. Det är ju jättejobbigt att simma. Men. Nej. När vi kom hem slog hon upp ögonen och vägrade somna om. Men vid sjusnåret när det var läggdags somnade hon, som hon brukar. Och sen har hon varit uppe två gånger inatt och ätit, som hon brukar. MEN. Hon och emil har fortfarande inte klivit upp. Så hon har alltså sovit fjorton timmar bortsett från matpauserna. Ha ha ha. Hon kommer totalvägra att sova middag idag... Vilket i och för sig inte är något undantag från alla andra dagar.

Träning

Ikväll var jag för första gången på ett träningspass här i storstan. Jag hade egentligen inga som helst förväntningar. Liksom vad kan man knåpa ihop av redskap som finns i en hundra år gammal skolgymnastiksal? Det visade sig att det finns mycket man kan hitta på. Herregud. Jag är helt slut i kroppen. Benen skakar. Det var kanske tio olika stationer, allt från plankan till rygglyft till hopprep till rumplyft till allt möjligt jobbigt. Varje station i fyrtiofem sekunder, och så tre varv runt. Oj, oj, oj. Min arma kropp var absolut inte alls förberedd på det. Men. Det var roligt! Och dessutom väldigt, väldigt billigt. Det är fem pass i veckan (pilates, step up och core utöver detta) och en termin kostar fyrahundrafemtio. Superduper, för att citera min sovtröja.
 
I förmiddags var jag och ellen ute och gick (sex kilometer), sen mötte vi upp pappa emil på biblioteket där det var föräldraträff om böcker och språkutveckling. Efter lunch åkte jag till mitt jobb och hälsade på. Efter det var jag till mitt andra jobb och jobbade några timmar. Sen hem, käka och så iväg på träning. En aktiv dag, med mycket tid ifrån ellen. Skönt att jag kunde jobba lite "ifred" och faktiskt få någonting gjort. Och mysigt för emil och ellen att vara helt ensamma. Annars är det oftast jag som är själv med henne, och då i form av promenader. Varav hon sover ungefär hundra procent av tiden, men ändå. När jag kom hem idag (mellan jobb och träning) verkade hon faktiskt bli glad av att se mig. Och visst smälter man lite då?
 
I morgon ska jag och lillgrodan på kyrkis på förmiddagen, och på eftermiddagen åker vi allihop på babysim. Det ska bli väldigt intressant att se hur ellen reagerar på det. Alla jag har pratat med rekommenderar babysim, och säger att alla barn i deras babysimgrupp har gillat det. Så det bådar gott! Och om inte annat så kommer nog JAG att tycka om det i morgon, för med träningsvärken som kommer efter dagens träning kommer det minst sagt att vara skönt att bada i en varmvattenbassäng.
 
 

Ellen och Ior

När anna var här sist hade hon med sig en stor present till ellen. Det har jag nog inte berättat, men ellen verkligen älskar att se på tv. Det är det hon gör på bilderna. Vi har sagt till henne att hon inte får göra det, för det har hennes farbror mikael sagt. Men det skiter hon i. Så vi brukar lägga ior över bågen till babygymmet, så att han blockerar tvn. Ior alltså. Verkligen fiffigt tycker vi. Ellen är inte lika nöjd.
 
 
 
 

Zucchinilasagne

Igår gjorde jag världens godaste lasagne. På riktigt alltså. Fyfan vad god den var. Fast man inte får svära. Jag gjorde på zucchini till mig, och med pasta till emil. För han hatar zucchini. Rynkar på näsan och skrynkar ihop hela ansiktet om en zucchini kommer nära honom. Tänk er en liten spädis som blir ledsen, precis innan gråten börjar. Ni vet det där skrynkliga lilla ansiktet? Så ser emil ut. Fast kan inte lika bedårande söt som en bebis. Men. I alla fall. Min lasagne var så god, att emil till slut åt av den istället för av sin egen.
 
Så här gjorde jag:
Köttfärs:
Först gjorde jag en stek för flera veckor sen och sparade lite fond i sånahär. I frysen.
Sen gjorde emil pizzatomatsås i helgen enligt det här receptet, och frös in det som blev kvar. I en vanlig burk.
Sen brynde (?) jag köttfärs i en stekpanna. Tillsatte pizzatomatsåsen, några klyftor vitlök och en portion fond. Och lät det stå på svag värme under tiden jag gjorde såsen till kalaset.
 
Sås:
Unegefär två deciliter creme fraiche, typ en deciliter grädde (höft, höft) och en äggula. Rör ihop under uppvärmning. Inse att det ser ut att bli för lite sås (sås är gott!) och ös på med mer grädde och creme fraiche. Tills det ser lagom mycket ut. När såsen började bli varm hade jag i riven ost, jag tog det som var kvar i påsen som stod i kylen. Cirkus sjuttiofem gram kanske. Och så ett kast med svartpepparkyrddburken. Eller en nypa kanske man skriver då? Peppra om ni vill. Skit i det om ni vill.
 
Magin:
Ta en skalare eller osthyvel och hyvla zucchinin. Varva sen zucchini, köttfärs och sås. För mig blev det zucchini, sås, köttfärs, zucchini och sist sås. In i ugnen tills eventuella barn har somnat så att ni kan avnjuta maten tillsammans. Ungefär en halvtimme för våran del. 175-150 grader, jag snurrade på värmen fram och tillbaka.
 
Servera med sallad (röd lök är gott till) och en liten klick creme fraiche. ÄT.
 
Och jag har ingen bild. Det ser kanske inte så gott ut heller i och för sig. Skulle nog inte kunna locka er med en bild ändå.

Den sista söndagen i januari

Vilken produktiv dag! Eller jaha, nähä kanske inte. Det där med produktivitet har ju fått en annan innebörd sedan ellen kom, kan man väl säga. Hon tar ganska mycket tid, det lilla flickebarnet. Fast inte på ett dåligt sätt. Utan på ett bra sätt.
 
Idag har vi vandrat, hon och jag. Två vändor blev det, den ena längre än den andra. Vi hittade en ny runda som vi kan gå, för det är inte alltid jag har lust att gå drygt sex kilometer. Som vår vanliga runda är. Den nya rundan är betydligt kortare. Runt två kilometer är den. Med en mördarbacke. Och vilken mördarbacke sen. Hujedamig (sånt barn har var, ej värre tänkas kan)! Men uppförsbackar är väl bra träning för rumpan va? Eller är det bara något jag inbillar mig?
 
Nu sover det lilla barnet (förhoppningsvis för natten) och steken står på spisen. Jag har lite funderingar kring vad som passar ihop med stek? Alltså vilket tillbehör. Gräddsås är ju givet. Men jag tänkte på ersättning för potatis. Förslag mottages tacksamt!
 
Alltså. Det där inlägget "sömn och prat och plötsligt så händer det" verkar vara emils all time favoritinlägg. Varenda gång jag sneglar på honom sitter han och flinar med telefonen i sin hand. "Vad skrattar du åt?" frågar jag, "bilden" svarar han. Han refererar alltså till bilden i ovan nämnda inlägg. Han funderar, analyserar och diskuterar denna bild med mig. Hela tiden. "Är det så man ser ut när man har kräkits i någons mun?" säger han, "tänker hon ha ha ha jag kräktes i pappas mun" fortsätter han, "är det där minen som betyder 'ha ha ha det där förtjänade pappa'". Och det roligaste är att bilden inte ens togs i samband med kräkincidenten.
 
 
Morgongrodan

Bikinisäsongen är nära.

Ja. Vem hade trott att bikinisäsongen skulle börja i januari? Det var inte direkt något jag räknade med när jag gick upp tjugofem kilo under graviditeten. Första maj hade jag som måldatum för vikten. Att vara tillbaka i utgångsläget minus några extrakilon. Men. Nu är den i alla fall här. Bikinisäsongen. Fast solen lyser med sin frånvaro (ha ha ha, lyser). Det är ingen skojig utlandssemester på gång, om ni trodde det. Utan det är (t r u m v i r v e l) babysim! Tjoho! Vi anmälde oss tidigare, men fick besked att det var fullt. Så jag la det där åt sidan. Men, så har det startas upp en extragrupp, så vi får plats ändå. Det kommer nog bli toppen, ellen gillar att bada i badkaret så hon kommer nog att gilla babysim också. På onsdag börjar vi.
 
Så igår var vi till uppsala för att shoppa badblöja. På babyproffsen fanns det bara FULA badblöjekalsonger i blått och rött med bamse på. Jag hatar rött. Och i det här fallet var den blå färgen inte ett dugg bättre. Det fanns engångsbadblöjor också. Men det var inte det vi hade tänkt oss, vi ville ju ha badbrallor till henne. Snygga sådana. Och dessutom var den minsta storleken på engångsblöjorna från sju kilo, och flickungen väger ju inte ens fem. Men på barnenshus fanns det en annan modell, som sitter åt runt de små, små låren. Toppen, toppen tänkte vi. Visst är de fina?
 
 
 

Sömn och prat och plötsligt så händer det

Inatt var ett rekord för ellens del. Nio timmar sov hon utan att vakna. Sen åt hon lite och sov ett par timmar till. Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon kan fortsätta så. Men realisten i mig säger att det var en engångsförteelse. 
 
De senaste dagarna har lillfia börjat jollra så dant. Och pratar och pratar och pratar. Vi vaknar på morgonen av att hon ligger i sin säng och pratar. Och det låter så sött. Hon har ännu inte (peppar, peppar) förstått hur högt hon kan göra ljud, så hon låter ganska ynklig. Men söt, som sagt. Och hon jobbar så hårt på att forma sin lilla, lilla mun för att ljuden ska låta olika. "Aooooooou" och "guuuuuo" låter hon. Jag har försökt fånga ljuden genom att filma henne, men hon blir tyst när jag börjar filma. Av någon anledning. 
 
Uttrycket "plötsligt så händer det" har fått en helt annan mening sen ellen kom. Det är verkligen så att "plötsligt så händer det" med barn. Plötsligt kan de saker de inte kunnat innan. Som att le. Eller skratta. Eller rulla runt. Plötsligt så bara händer det. Och det fick emil erfara igår. Han och ellen satt och gosade lite. Ellen hade precis ätit. Emil hade något slags pusskalas med henne. På munnen. Och då. Plötsligt så hände det. Hon kräktes honom rakt i munnen. Ha ha ha. 
 

Hon har blommor i sitt hår

Gröt. Som Ellen inte fått smaka.

Idag fick ellen inte smaka på gröt för första gången. Emil har inte tjatat om att köpa gröt till henne varenda gång vi varit på en mataffär. I flera veckors tid. Idag hade jag inte sån huvudvärk att jag inte orkade stå emot tjatet. Så en förpackning gröt fick inte följa med hem. Och sedan blandas. Och stoppas i ellens mun.
 
 
Och jag filmade inte hela kalaset.
 

Frosta av frysen är roligt.

Nu kanske ni tror att rubriken var ironisk. Och det var den kanske. Men. Igår fick jag något mycket fifigt med posten. Nämligen avfrostningspåsar. Supersmart. Och bra. Man stänger bara av frysen och lägger påsen längst ner. Så samlar den upp all is som smälter. Alltså vattnet. Om man vill kan man ju ta ut alla matvaror man har i frysen först. Annars blir de ju dåliga. Men där gör man som man vill. Jag tog ut dem. Ställde rubbet på trappen. Så är det någon som har det lite tunt på matfronten såhär årets fattigaste vecka så finns det att hämta här. Och med hämta menar jag stjäla. 

Svårt att komma till ro

Som jag har skrivit tidigare så har ellen väldigt svårt att komma till ro, och då framförallt på kvällarna. Jag vaggar och vyssar. Om emil försöker möts han (oftast) av starka protester. Av ellen då. Det är inte jag som protesterar, I alla fall. Hon verkar gilla att höra min röst. Det räcker inte med att hon ligger i min famn, utan hon ska höra mig prata också. Så jag brukar viska. Det låter ungefär så här:
 
- "Nu ska ellen sova"
- "Och mamma ska sova"
- "Och pappa ska sova"
- "Mormor ska sova"
- "Och morfar"
- "Och farmor"
- "Och farfar"
- "Morbror kim"
- "Moster matilda"
- "Faster linnea"
- "Farbror mikael"
- "Farbror erik"
- "Gammelmormor"
- "Alla ska sova"
 
Sen blir det lite olika beroende på vilka vi senaste träffat. Igår till exempel lät det så här:
 
- "Mammas kusin basse ska sova"
- "Och fred ska sova. Fast han sover nog redan"
- "Eleonor ska sova"
 
Och om hon fortfarande inte sover efter det brukar jag gå vidare med alla husdjur i släkten:
 
- "Krasse ska sova"
- "Och java ska sova"
- "Och maja"
- "Och moa"
- "Moms ska sova" (Ja, kattskrället heter moms)
- "Och mygg" (en katt till...)
- "Och dexter"
 
Sen kommer vi till ellens farmors fåglar. Jag har ingen aning om hur många fåglar hon har. Och inte ellen heller. Men jag tror att hon kan känna sig grundlurad på antalet.
 
-"Farmors fågel ett ska sova"
-"Farmors fågel två ska sova"
-"Farmors fågel tre ska sova"
-"Farmors fågel fyra ska sova"
...
 
-"Farmors fågel etthundrafemtioen ska sova"

Mat

Jag. Orkar. Inte. Laga. Mat. När. Det. Ser. Ut. Så. Här. I. Kylskåpet.
 
Det får bli äggröra.

Den fula stolen.

Jag har ju skrivit om ellens fula stol, men aldrig lagt upp någon riktig bild på eländet. Så här kommer den. Bilden alltså.
 
 
 

Ellen har blivit inspirerad

Idag var vi på besök hos min kusin och hans familj i surahammar. Ellen fick träffa sin syssling fred för allra första gången. Fred är elva månader. Ellen var inte sådär jättesocial direkt. Tittade sig lite omkring. Åt lite. Sov lite. Skrek lite. Eller lite och lite. Tillräckligt mycket för att stackars fred skulle hålla för öronen. Fred han busade på, pratade och skrattade. Emil fick en ny kompis. Vet dock inte om den vänskapen är ömsesidig. Eller heter det då kanske att fred fick en ny kompis, vare sig han vill eller inte? I alla fall. Nu när vi kommit hem är ellen väldigt pratsam. Och skrattig. Hon verkar ha blivit lite inspirerad av fred. Vet inte riktigt vad hon berättar, men hon har mycket att berätta om för sin far. Emil svarar i stil med "fred kunde säga da da da, vad kan du säga?". Ingen press alls på stackars ellen. Nu förklarar han vad gravitation är. "Du måste förstå att du ramlar om du lutar dig" och sånt säger han. 
 
Emil förklarar gravitation

Det där med att sova

Den lilla kärleksgrodan har sovit lite lite de senaste dagarna, tycker vi. Och då menar vi på morgonen. Från början gick vi upp vid tio (tjoho). Sedan blev det nio (jaaaa). Sedan blev det åtta (hmmm). Och nu i morse var klockan inte mer än sju när hon började vrida och väda och pusta och stånka och stöna i sin säng (neeeej). För tidigt tyckte vi. Så. Vi la över henne i våran säng. Nu kommer väl ni alla att skrika högt, högt, för vi skjuter väl oss själva i foten genom att göra så. Ungen kommer väl aldrig mer att sova i sin säng nu. Men det är nästan värt det. Vad skönt det var att sova de här två extra timmarna. Ellen och emil sover till och med fortfarande. Tänk, det här är andra gången under ellens livstid (ha ha ha vad länge det låter) som jag är uppe på morgonen utan att hon väckt mig. Det dåliga är bara att jag tänkte gå ut på en prommis med ellen innan vi ska åka bort, men det kommer jag inte att hinna.
 
Ser ni inte vad mysigt? 

Rättikagratäng

Häromdagen gjortde jag rättikagratäng. Jag hade aldrig ätit rättika förut. Jag visste inte ens hur en rättika såg ut. Var tvungen att googla när jag skulle köpa den. För att veta ungefär vad jag letade efter. Ville ju inte gå på coop och läsa varenda skylt i frukt- och grönsaksdisken som en idiot. Hittade i alla fall rättikor. Ser ut som vita morötter, för den som inte vet.
 
Hade väntat i en evighet (nåja) på att mamafashionella skulle lägga upp receptet på gratängen hon gjorde. Dagarna kom och gick (ja, i alla fall en dag). Inget recept kom upp på bloggen. Så. Jag googlade. Och det gick faktiskt utmärkt. Att googla alltså. Gjorde efter något slumpmässigt recept. Emil vankade av och av vid spisen. Såg mer och mer skeptisk ut för varje skund som gick. Men. Det var ju faktiskt helt okej gott. Nästa gång ska jag dock kajsifiera gratängen lite, så den passar oss. Till exempel skulle det vara västerbottenost i receptet. Och det trodde jag att emil tyckte om, så jag gjorde på äckelosten. Men sen sa han att det tycker han inte alls om (här kan man ju börja fundera på om jag inte borde veta det efter sju år tillsammas). Och så gillar ju vi krämiga gratänger, det blev inte denna. Har läst att rättikor inte binder vätska på samma sätt som potatis, stämmer det? Går det kanske att fiberhuska till den lite för att få den rätta konsistensen? Testa, testa, ska jag göra. Och vore det inte gott att tvista till lite med lite muskot också?  Jo, jo, jo, jo, jo. 
 
Varför rättika tänker ni. Jo därför att potatis blir man tjock, tjock, tjock av. Sägs det. 

Nattmatning

Den senaste veckan (veckorna?) har Emil tagit nattpasset och matat Ellen. Lite orättvist kan tyckas. Det tycker jag också. Varför ska han gå upp varenda natt? Jo, därför att han resonerar såhär: han själv påverkas inte lika mycket av att gå upp på natten som jag gör. Jag är jättekänslig för min sömn (påstår han), och har ofta svårt att somna om efter att ha matat på natten . (Och att han minsann tänker mata nu, för att nästa barn kanske ammas och då är det ju jag som kommer gå upp.) Men varje kväll lägger jag mig på matningssidan av sängen (min sida) och varje kväll slutar med att jag får flytta till andra sidan. 
 
Men jag försöker i alla fall vara så behjälplig som möjligt vad det gäller maten på natten. Jag förbereder kalaset innan jag går och lägger mig på kvällen. Kokar flaskor. Fixar flasknappar. Måttar upp pulver. Häller i vatten. Man får ju göra det lilla liksom. 
 
 

Jag hatar plankan.

Ja. Som rubriken lyder. Plankan är inte rolig. Alls. Överhuvudtaget. Det KAN bero på att jag är fruktansvärt otränad. Kan. Eventuelt. Möjligen. Sannolikt. Bero på det.

Groda på bröstet hela dagen

Idag har Ellen en sån dag när hon ska somna i min famn varje sovpass. Mysigt tänker ni. Ja, mysigt är det. Problemet är att hon lyckats tajma in den här dagen just idag. När jag har en tung, tung huvudvärk. Det känns som att jag har en ballong i huvudet som liksom tar upp all yta. En betongfylld ballong. Så egentligen skulle jag behöva sova en stund. Men det går inte. Men. Jag har det ju i alla fall mysigt. Tur det. 
 
Nu ska vi äta världens godaste hamburgare a la Lchf. Gott. Gott. Gott. Gottigottgott. Med bacon. Och coleslaw. 

Ellen tycker till

Igår var som bekant ellens farmor och farfar här på besök. Som väntat busades det en hel del. Men ellen visade också en allvarligare sida. Hon och farmor hade ett långt, allvarligt samtal sinsemellan. Följande saker diskuterades i mer eller mindre utsträckning:
 
EU. Av tonfallet att döma gillar ellen inte EU. Hon verkar tycka att vi ska gå ur, och inte ha någonting med det att göra. Överhuvudtaget. Farmor frågade vad ellen anser om euron, men fick inget riktigt svar. Vi tror dock att ellen inte tycker om valutan heller. Möjligen tyckte hon att diskussionen spårat ut och att hon därför inte svarade på frågan.
 
BLUE. Ellen is lite international. "Bluuuueee", sa hon. Vi vet inte om hon menade att hon kände sig lite nere, eller om det var något om färgen hon ville få fram. Kanske är det hennes favoritfärg? Kanske tycker hon att det är en ful färg? Jag trodde inte att hon skulle ha något att säga om blått, för hon har inga blå saker. (Nej hon har inte bara rosa saker, däremot en del grönt. Jag gillar grönt. Grönt är fint!).
 
GULD. Ja, vad ska jag säga om den diskussionen. Ellen är tjej, Hon gillar inte krimskrams. Guld ska det vara. Tydligen.
 
 
I farfars knä

"Det gör inget om någon av tjejerna blir pojke"

 

Lördag

Vilken dag. Först städade vi ju som bekant. Aldrig nånsin förr har jag städat så ineffektivt. Ordet långsamt är en underdrift så det skriker om det. På flera timmar lyckades jag nätt och jämt plocka undan, städa toaletten, damma det värsta och skaka mattor. Det brukar ta max en timme. Tror jag. Och inte kan jag skylla på ellen heller, för henne hade emil. (Hon ledsnade ganska snabbt på nyhetsmorgon). (Nyhetsmorgon är ju bara roligt när tilde och peter är med. (Eftersom det blir så pinsamt då) ). Men. Jag lyckades i alla fall träna och svänga ihop kakor innan Emils familj kom. Ja alltså. Jag ska ju inte äta kakor egentligen. Men. Emils pappa sa lite fint senast vi träffades att det minsann fanns speciella kakor i receptboken jag fick av dem i julklapp. Så så var det med det. 
 
Ungefär en sekund efter att den lillas farmor och farfar åkt hem kom Anna. Vi åt tacos och pratade om hur dåligt det är med kolhydrater. Ungefär som att käka bitsocker och gnälla över att man är tjock. 
 
Nu ligger (äntligen) kärleksknytet och sover i sin säng. Ett barn som har svårare att komma till ro får man leta länge efter. Sannolikt får man leta under varenda sten i varenda skog i hela överallt för att möjligen finns ett barn som ens har hälften så svårt att stänga de små ögonen och somna. Men tänk. Om femton år kommer jag säkert gnälla över att hon sover hela dagarna istället. 

Nyhetsmorgon

Ellen kollar på nyhetsmorgon när jag och emil städar

Tjugofem grader kallt

Idag kommer emils föräldrar hit och hälsar på. Trevligt tycker jag. Mindre trevligt är det att hela huset ser ut som tredje världskriget. Ännu mindre trevligt är det att jag inte vill ha hit folk när det ser ut såhär. Så. Jag får städa. Eller nej. Vi städar tillsammans. Jag gör den roliga städningen och emil den tråkiga. Alltså han får damsuga och torka golv. Ha ha ha. Skitgörat liksom. Och de där gardinerna jag skrev om häromdagen. Ja... Jag tog bort alla julgardiner. So far so good liksom. MEN. Sen satte jag aldrig upp några nya. Så jag får ställa mig och stryka gardiner nu också. Wiho!
 
Jag hade tänkt gå en prommis också innan vi får besök, men det är tjugofem grader kallt ute. Det är väl ändå en bra ursäkt till att låta bli? Ingen framkrystad jag-vill-inte-gå-men-jag-låtsas-att-jag-vill-och-skyller-på-omstämdigheter-som-jag-inte-kan-påverka-ursäkt.
 
Lilla grodan sover. Hon körde upp oss vid åtta (HALLÅ MAMMA OCH PAPPA VI SKA GÅ UPP NUNUNUNUNU). Vi myste en liten stund. Hon åt lite. Och nu sover hon alltså igen... Men det är bra, då kanske hon är pigg och glad när farmor och farfar kommer, så det blir mycket bus.

Vi hade inte rymt!

Idag skulle jag och ellen gå en promenad. En runda på sex kilometer ungefär. Klockan elva gick vi hemifrån. Rundan brukar ta lite drygt en timme. Kanske lite längre nu eftersom det är så mycket snö. Runt halv ett borde vi varit hemma igen. Men. Vi kom hem nu. sju timmar senare. Vad som hände? Ellen hände. Vi skulle gå förbi min mamma, och då vaknade ellen. Så vi gick in en stund. Sen somnade ellen igen. Innan hon fått på sig sina en miljard lager ytterkläder. Och jag ville inte väcka henne för att klä på allt. Så jag tänkte att hon kunde sova där. Hon sover ju aldrig så länge på dagen om hon inte sitter i babyskyddet. Så hon fick sova. Och hon sov. Och sov. Och sov. Och sov. Och sov. Och sov. Sen vaknade hon och åt mat. Sen ville ju mormor såklart leka lite. Så då blev det BUS. Och sen åt hon lite till. Så först efter det kunde jag klä på oss alla kläder och traska hemåt igen. Stackars emil måste ju ha trott att vi rymt hemifrån.
 
Ja, det nog stämmer det alla säger. Det är omöjligt att få någonting vettigt gjort med en spädis. Men oj vad det är härligt!

Julen

Är det inte dags att städa bort julen nu? Alltså på riktigt menar jag. Alla dukar. Gardinera. Tomtar som gömmer sig lite här och var. Gardinerna. Stjärnorna i fönstren. Gardinerna. Barret som fortfarande ligger kvar efter julgranen. Gardinerna. Alla prydnader som tagits ner men som ännu inte kommit in i förrådet. Gardinerna. Och ja. Just det. Gardinerna också. Måste. Stryka. Gardiner. Och. Sätta. Upp. Men det är ju så tråkigt. Att stryka alltså. Det blir ju ALDRIG bra. Kan bero på mitt frånvarande tålamod. Jag KAN bara inte stå och stryka samma fläck hur länge som helst. En millisekund ungefär tycker jag är lagom. Det tycker aldrig tyget. Vi brukar bli lite osams där, på sluta-skrynka-och-släta-ut-punkten. Extra bra är det att jag har satt upp tomtegardiner i vartenda fönster i hela huset. Hurra!
 
 

Återträff och blodtryck. Fast inte samtidigt

Imorse var jag till vårdcentralen för att kolla blodtrycket, och det var bra. Vilket var lite dåligt. För om det hade varit högt skulle det förklara min en månad långa huvudvärk. Men det var det alltså inte. Högt alltså. Så nu ska jag träffa doktorn på måndag. Han ska tala om för mig vad som är fel. Och vad jag ska göra åt det.
 
På eftermiddagen ska vi åka till enköping på återträff med föräldragruppen, Vi är med i två föräldragrupper. En i enköping som började när alla bebisar låg i magen. Vi pratade om våra funderingar och sånt. Mammorna funderade över förlossningen och smärtstillande. Komplikationer och så. Hur ungen skulle ut liksom. Papporna funderade kring hur man byter en blöja. Det har nog alla pappor lärt sig nu. Den andra föräldragruppen är här i örsundsbro. Vi träffades första gången efter att alla bebisar tittat ut. Men idag är alltså sista träffen i enköping. Ellen var beräknad att bli yngst, förutom ett tvillingpar som var beräknade ungefär två veckor senare. Så vi trodde ju hela tiden att ellen skulle bli yngst. Fast nu är jag inte alls säker på det. Hon är nog bland de äldsta barnen. 
 
.

Ellen har gömt sig

 
 

Kyrkis

Idag har vi vart på kyrkis. Det var vi, och en massa andra små kottar. Alla under ett år. Och alla barn fick ta med sig mamma och pappa. Men alla utom ellen hade tagit med sig mamma. Fika, fika, bus och prat stod på agendan. Det var ganska skönt för huvudet att komma därifrån. Men oj vilken skillnad det är på till exempel ellen och de barn som är tio månader. Vad mycket som kommer hända på bara ett halvår. Det är bäst att vi håller ögonen öppna så att vi inte missar något. Men. Till kyrkis kommer vi nog att gå fler gånger. Det kommer bli roligt när ellen är lite större och kan interagera med andra barn. Och fram tills dess kan ju jag och emil interagera med andra föräldrar. 
 
Nu har vi skottat undan snön och ätit lunch (LCHF pasta med carbonara). Resten av eftermiddagen ska vi spendera i stan, på bauhaus främst. Vi ska se om vi kan hitta någon inspiration till badrummen. Och kanske något kakel och klinker som vi gillar, så vi kan se ungefär vad det kan komma att kosta oss. Och jag ska köpa hårfärg.
 
Nu måste jag gå och packa ner ellen i overallen och babyskyddet. Och i sin söta lilla toppluva såklart!

Det där med att greppa

Idag är en lite bättre dag än igår. Det onda är borta och humöret är lite bättre. Fast det snöar. 
 
Idag började ellen greppa saker. Eller rättare sagt sin huller-om-buller-leksak. Hon greppade den och tog den till munnen - och blev jätteglad! Så nu dröjer det nog inte länge innan jag och emil slipper sitta och hålla i hennes bitleksaker. För det kan hon ju själv. Undrar om jag kommer tycka att det är lika roligt när hon får ordentligt grepp om mitt hår? Eller örhängen. 
 
     
 
 
Det går så fort allting. För tre månader sen sov hon bara och vi fick KÄMPA för att väcka henne för att få i henne mat. Och nu är hon helt plötsligt en helt egen liten person med egen vilja. Och som kan saker. Hon kan le. Hon kan skratta. Hon kan bära sin vikt på benen. Hon kan gråta för att hon är hungrig. Hon kan gråta för att hon vill leka. Hon kan vända sig från mage till rygg. Hon kan göra miniarmhävningar. Hon kan hålla huvudet stadigt. Hon kan följa saker med blicken. Hon kan protestera. Hon kan hon. Den där ellen.

Ooooooooo

Jaha. Så var det måndag igen då. Inte för att vi märker av det. Men ändå. Idag har vi handlat. Utan inköpslista. För den lämnade jag hemma. Och pantat burkar har vi gjort. Och haft huvudvärk. Fast det är det nog mest jag som har haft. Och en fruktansvärd jävla mensvärk. (Flashbacks från förlossningen). Fast utan bebis denna gång. Och så ett fruktansvärt humör på det. Emil har lärt sig genom åren. Bäst att hålla med om allt. Precis allt. Idag äter vi godis, säger jag. Ja, säger emil. Nu åker vi och handlar, säger jag. Ja, säger emil. Du gör fel, säger jag. Ja, säger emil. Den här filmen ska vi köpa och se idag, säger jag. Ja, säger emil. Jorden är platt, säger jag. Ja, säger emil. Ni kan ju förstå att han hade det lungt och skönt under gaviditeten. 
 
Nu sitter vi och låter "oooooooo" i kör. Som två idioter. Ellen skrattar. Nej förresten. Hon ler. Det där skrattet är hon minsann väldigt sparsam med. Vet inte riktigt vad hon tycker är så roligt. Om det är ljudet i sig, eller om hon förstår hur dumma vi faktiskt ser ut. "Ha ha ha, mamma och pappa. Vad klyftiga ni ser ut" tänker hon nog. Ironiskt alltså. Vi klandrar henne inte. Ibland låter hon också. Formar läpparna runda. Men ljuden och former kommer sällan samtidigt. Som om hon försöker härma oss. Gullungen.
 
Ooooooo
 

Nu är klockan nio och det är läggdags för ellen, som nu börjar förvandlas till kvällsgnällen. Önska oss lycka till med läggningen. Hon brukar ha något slags vrida-och-vända-sig-i-några-timmar-och-halvsova-innan-john-blund-kommer-på-riktigt-VM på kvällarna. Pluttisen.

Skratt

Ellen kan skratta!
 
Idag kom det första skrattet från den lilla. Hon och Emil lekte tittut, och det var tydligen jätteroligt. Tre gånger skrattade hon, alla gånger med olika skratt. Sen blev hon jättetrött, så nu är det vilodags.
 
Igår var jag och ellen med mina föräldrar till min mormor och hälsade på hela dagen. Vi tog fyra-generationer-tjejer-kort, men jag tror varken mamma eller mormor vill synas här så de bilderna lägger jag inte upp.
 
Idag håller jag på och river i källaren där vi ska ha badrum. Vem hade trott att så mycket damm kunde samlas på ett och samma ställe?

Att eller att inte rekommendera en femåring

I somras var jag och emil på semester med min familj, och min morbrors familj. Min morbros familj består av min morbror, hans fru, deras barn frida, tolv år, och fredrik, fem år. Fredrik, fem år, blev bästa kompis med emil. Och med min bror. Under hela semester var det fredrik som hängde hack i häl med emil. Eller med min bror. De var grillmstare tillsammans. De var hoppande grodor tillsammans. 
 
Fredrik är en väldigt busig typ. Svårt att sitta still. En sprallig typ med hela myrstackar i benen. Och han är inte blyg. Pang på och rakt fram. Som en morgon på ett hotell när han skrek över hela halva resturangen "Kajsa! Har du ätit frukost nu så att bebisen är mätt?". Han är omtänksam och väldigt söt. Men med fredrik krävs det raka besked. Ja. Nej. Kom hit. Nu. Och så vidare. Emil däremot är inte den bästa på att vara rak. Så i ett försök att avvärja fredrik från diverse påhitt rekommenderar emil honom att tänka om.
 
"Ja du kan göra så, men jag rekommenderar inte att du gör så"
 
Vi kan väl säga att fredrik inte direkt tog hänsyn till emils rekommendationer i sina val att eller att inte göra.

Matstolen.

Matstolen vi köpte igår blev ju SÅKLART fel. Vi hittade en i butiken (som vi hade spanat in redan innan och bestämt oss för) med ett visst mönster. Det var detta mönster som vi specifikt ville ha. Så vi bad personalen att ta fram en kartong. Betalade glatt (nåja). Åkte hem. Packade upp. Och insåg att vi fått fel. Det var ett helt annat mönster. Hade vi velat ha det mönstret hade vi ju beställt stolskrället på internet och fått det mycket billigare. MEN. Vi orkar ju inte byta. Så nu har vi en ful röd kaffebryggare, och en skrällig matstol. Som inte alls matchar. Det är nästan så att grejerna är så fula att de blir fina. Men bara nästan. 
 
 

Fredag hela veckan. Eller i alla fall idag.

Halv fyra vaknade ellen för mat inatt, och sedan hade hon något slags väda-sig-och-snurra-runt-i-sängen-maraton fram till klockan sju när fick nog och gick upp. Inte så konstigt kanske att hon var pigg redan då, hon sov ju hela dagen igår efter vaccinationerna. Men idag verkar hon ha återhämtat sig igen.
 
Nu ligger hon och sover i soffan, och jag ska försöka jobba. Jag skulle ju göra det här om dagen, men precis när jag satt mig till rätta kom hon och emil upp, så jag hann aldrig börja då. Men nu ska jag försöka få det gjort. Med Lotta på bråkmakargatan i bakgrunden. Vilken härlig film det är ändå. 
 
Runt lunch idag kommer det en hantverkare hit och ska kika på våra badrum för att kunna lämna offert på renovering av dem. Det är i princip det sista vi har kvar på huset, sen är det totalrenoverat. Ja, bortsett från garaget då som är fallfärdigt. Det är tur att vi har så mycket skit där, som liksom håller upp hela alltihopa.

Alvedonpremiär

Som rubriken lyder. Ikväll var det premiär för alvedon till den lilla människan. Ont, ont har hon i sin lilla kropp. Stånkar och fnyser i min famn. Sjukvårdsupplysningen (med bebisröst): "har hon oooooont? Klart hon ska få alvedon". Sagt och gjort. Trots att hon väger mindre än fem kilo, som är lägsta vikten att utgå från vid dosering. Redan när meddun kom in i munnen verkade hon må lite bättre. Placebo?
 
Med ojämna mellanrum hostar hon till, som för att säga "mamma och pappa jag är sjuuuk". Lilla plutten då. Vi har inte glömt dig bara för att  du somnat.
 
Förresten! Vi vägde och mätte ju på BVC också. Det var inte bara smärta. 4690 tung och 57 lång. Lika stor som om hon fötts i vecka 40, och alltså skulle vara två månader nu. Hon ligger perfekt på sin korrigerade lilla kurva.
 
Emil vill att jag ska skriva huvudomfånget också. "Huvudomfånget hade ökat mest, för hennes intelligens tar så mycket plats" (ha ha ha). Kanske ligger något i det dock. Det verkar lite som att hon lärde sig att vända sig till rygg enbart för att hon avskyr att ligga på mage. Skulle kunna vara.

Det gick bra!

Ellen fick sin spruta. Eller sprutor, rättare sagt. En i varje lår - samtidigt. Och det gick bra. Hon grät såklart (vem hade trott att hon kunde producera så mycket tårar samtidigt?) men det gick över relativt fort. Som tur var. Nu ligger hon i min famn och sover (det tar en evighet att skriva med en hand), trött och gnällig har hon blivit. Hoppas bara att vi slipper febern, som vissa får. Det visar sig.
 
Efter ellens sprutor och föräldragrupp (dags att börja barnsäkra redan) åkte vit till enköping och besiktigade bilen (den gick igenom utan anmärkning), kastade skräp, och åkte sen till västerås. En gåstol och en matstol hittade vi till lilla skrutt. Nu ska hon lära sig sitta! Och gå! Och på tal om föräldragruppen så sov sig ellen igenom den (som vanligt), så vi kunde inte visa hennes fantastiska färdigheter. Tyvärr.
 
Lite suddig bild. Men pappas finger är gott ändå.

Spruta!

Igår var jag, ellen och min mamma till IKEA och gick loss på förvaringsavdelningen. Ett gäng plastbackar plockade jag och ellen (okej, kanske mest jag) på oss. Nu ska vi organisera i förrådet, ALLA kartonger ska bort. 
 
Idag är det tremånaderskontroll och spruta för ellens del. Undrar hur det kommer gå. Tårar som sprutar. Och ellen kanske också blir ledsen. Brukar barnen bli mycket sjuka av vaccinationer? Difteri, stelkramp, kikhosta, Hib och  polio är det tydligen vaccination mot. Önska oss lycka till! Direkt efter sprutan är det föräldragrupp, då ska vi jämföra ellens storlek med alla andra bebisar. Vi undrar nämligen om hon är mindre än en average tremånaders.
 
På eftermiddagen ska vi besikta bilen, och eventuellt ta en tripp förbi återbruket. Kanske panta burkar också. Och handla lite. Och sånt roligt.
 
Nu sitter ellen och emil och planerar hur de ska visa upp sig på föräldragruppen (ha ha ha). Ja, alltså. Emil ska inte visa upp sig. Det är ellen som ska visa upp sina färdigheter. Ja, att hon bör sin vikt på benen då. Och vänder sg. Och sånt. 

Onsdag

God morgon!
 
Inatt var rena rama motsatsen till föregående natt. Det lilla underverkat somnade sött i min famn någon gång vid halv elva, elva. Och sedan vaknade hon halv sex för mat. Och nu sover hon (och emil) fortfarande. Okej, emil har stoppat i nappen nån gång däremellan, men ändå. Hur går man för att hon ska fortsätta sova så här fantastiskt? Det finns väl inget knep för det antar jag...
 
Nu ska jag försöka hinna jobba undan innan resten av familjen (ja, katterna sover också) kommer upp och det är frukostdags. 
 

Tisdag den 8 januari

Inatt var ingen rolig natt. Till att börja med hade Ellen otroligt svårt att somna igår kväll. Sen sov hon oroligt hela natten och vaknade flera gånger. Och hon hade svårt att somna om igen. Dagen har inte varit så mycket bättre, för den unga damen har sovvägrat. Totalt. Bortsett från några korta mikrostunder har hon varit vaken sen vi gick upp vid åtta i morse. Varför gör hon så här då? Jo för att hon vill leka. Orkar hon leka då? Nej, för hon är trött. Sover hon då? Nej, för hon vill leka. Orkar hon det då? Nej, för hon är trött.
 
Men nu verkar hon ÄNTLIGEN ha kommit till ro. Hon sover mellan mig och emil i soffan. Förvisso halvsitter hon med stöd av amningskudden (överlägset den bästa kudden någonsin, trots att jag inte ens ammar) och sover. Men ändå. Hon sover.
 
.
Till slut slöts ögonen. Trots allt.
 
 
 
 
 

Dag 7 av 365

Vad ellen måste ha det besvärligt med oss. För vi fattar ju INGENTING. Bara för att hon har varit vaken sen klockan åtta (bortsett från tjugo minuter), precis ätit ett stort mål mat och har ögon tunga som tegelstenar betyder det INTE att hon är trött. Det betyder ju att hon vill gunga. Så klart. Och vi fattar ingenting. Traskar in med henne till sovrummet och har oss. Hur dum får man vara?
 
Och nu blev java precis nockad av gungan. Ha ha ha. Stackars lilla java.
 
Gäsp, gäsp
 
 
På förmiddagen har jag och ellen gått på promenad, samma sträcka som igår. Duktiga vi. 
 
Nu sitter jag och emil och försöker knåpa ihop en matlista (lättare sagt än gjort). En förutsättning för att vi ska äta någorlunda normalt (och inte ett mål mat om dagen, vid elva på kvällen) är att vi har en matlista. När vi fått ihop den ska vi packa in oss själva och massa skräp och åka till stan. Ikea, återbruket och coop står på listan.

Mamma försökte - och det gjorde jag också

Nyduschad och härlig tänker jag krypa ner i sängen (vi har världens skönaste påslakan) (i satin) på det-är-inte-min-natt-att-mata-sidan och läsa en bok. Mamma försökte, heter den. Och så ska jag äta chokladpraliner, för det får jag äta idag. Jag har nämligen, förutom den långa promenaden, faktiskt tränat idag. Det HÄR försökte jag mig på.
 
(Hoppas att ellen inte behöver sova oroligt nu, det måste vara så jobbigt för henne att inte komma till ro ordentligt. Lilla skrutten (inte äppelskrutt som emil tror att jag menar))

Snurra runt ett varv, snurra runt ett varv

Idag tog jag och ellen årets första promenad, tillsammans med acke. Runt sex kilometer traskade duktiga vi. Nu gäller det bara att försöka göra om det hela i morgon, Och dagen efter den. Och dagen efter den. Och efter den. Och efter den. Och så vidare så trehundrasextio gånger. För sen kommer ett nytt år då man ska lova massa saker som ändå inte kommer att ske. Men det tar vi då.
 
Efter att ellen dansat loss till så ska det låta var morbror och moste förbi (skoj!) på ett spontanbesök. Nu sitter vi framför tvn hela lilla familjen (minus katterna). Emil tittar på dragons den (urtrist), i min famn ligger ellen och sover oroligt/snurrar
runt likt en drejskiva på högvarv, och jag sitter och väntar på att hon ska somna så att jag kan gå och duscha. Så. Nu. Ja, alltså hon sover inte. Men snurre sprätt ligger nu i sin säng och pappan fick ta över få-grodan-att-somna-in-lugnt-och-harmonsitk-och-sova-gott-helst-hela-natten-projektet. Lycka till önskar vi honom.
 
Tidigare idag. Inga konstigheter.

Tejpen i matskålen

Titeln skulle kunna vara namnet på en barnbok, eller hur? Men så är det inte.
 
Jag har ju glömt att berätta vad jag hittade i katternas matskål häromkvällen. Min dubbelhäftande tejp nämligen. Och gissa vem som lagt den där? Jo java såklart (jäääävla katt). Som tur är var just denna matskål tom, så tejpen gick inte om intet. Ni förstår, denna tejp är inköpt för ett specifikt ändamål. Att klistra in bilder i ellens när-jag-var-superliten-bok. 
 
Men som den oruttade bloggare jag är så har jag ingen bild. Fantasiera ihop något själva.

Trettondagen

God morgon!
 
Inatt var ellen inte riktigt lika duktig, säkert bara för att det var min tur att ta nattmatningen. Klockan fyra tyckte hon att det var dags att äta, då hade hon sovit i fyra och en halv timme. Jag hade sovit i ungefär en minut. Eller ja, kanske i två timmar, men det kändes mer som en minut. Sen somnade hon ju om, och så gick vi upp för någon timme sen. Fast jag tror att emil var upp och stoppade i nappen nånting däremellan. Och på tal om emil. När jag satt på sängkanten och matade ellen inatt bestämde han sig för att ta alla bra kuddar (alla två) och lägga sig på min sida i sängen, den närmast ellens säng. Jag blev förvirrad. Krasse blev förvirrad. Emil var förvirrad. 
 
Nu sitter emil i sin super-mega-roliga-babysitter-gunga som spelar klassisk musik, gungar och vibrerar (överstimulerat barn?). Nej! Det är inte emil som sitter där, det är ju ellen. Och så "sjunger" hon till musiken med jämna mellanrum. "Aaaaeeeh" låter det, lite tyst och försiktigt. Oftast tolkar hon musiken ganska glatt men ibland blir det mer dramatiskt med en mycket mer kraftfull röst. "AAAAEEEEH" låter det då.
 

Trettondagsaftonskväll

Ellen är mycket gladare idag. Eller ja, alltså hon har ju sovit i princip hela dagen. Men nu på kvällskvisten är hon jättesnäll och harmonisk (peppar, peppar, ta i trä och allt det där), kan utvecklingssprånget vara över kanske? Läste att det varar någon dag upp till en vecka, och det har ju ändå gått några dagar nu. Hon lät oss till och med äta ifred när det var dags för middag, annars har hon en tendens att alltid vilja vara i famnen just precis när vi ska äta.
 
Gung,gung när mamma och pappa äter
 
 
Eller är hon kanske glad för att hon och pappa emil tog en premiärtur själva ute med vagnen idag? Kan ju vara så. För hon är säkert otroligt, extremt, jättemedveten om vem det är som kör vagnen, speciellt med tanke på att hon somnar ungefär en sekund efter att hon lagts ner i vagnen och sen sover tills långt efter att vagnen parkerats i hallen igen.
 
Premiär för ensampromenad med pappa. Mys, mys
 
 
Jag då? Ja jag har rensat och rensat hela dagen idag. Förrådet på övervåningen och badrummet är klart. Gav mig på förrådet på nedervåningen också, men är inte helt tillfredställd med resultatet där. Fick i alla fall ihop två stora sopsäckar med skräp som ska kastas. Och runt en miljard kartonger. Och massa kläder, trots att jag inte ens öppnat en garderob (?), Och massa damm. Och en massa andra saker som jag inte har en aning om vad jag ska göra med. Vad gör man med gamla VHS-band liksom? 

Trettondagsafton

Ellen har ju sovit lite oroligt de senaste nätterna, men inatt sov hon väldigt bra. Hon slumrade in någong gång runt halv tolv igår, och vaknade tjugo över sex i morse för att äta lite. Sen sov hon vidare till nio ungefär. Det får man väl ända säga är godkänt, tycker jag. Och nu sover hon lite till.
 
Jag håller på att lägga upp prylar på blocket. Vi har hur mycket saker som helst som vi skulle kunna sälja. Alternativt kasta. Och det ska vi göra nu. Vi måste göra plats för alla babysaker vi ska spara tills de kommer till användning igen nämligen. 

Långben

Ellen har väldigt långa ben. Det tycker vi är väldigt konstigt med tanke på vi stolta skapare är två kortisar med korta ben. Hur som helst. Det gör att vi har det lite knepigt med pyjamasbiten, antingen är de för korta i benen eller för långa i ärmarna. Eftersom jag är en riktig mysmänniska (när vi kommer hem har jag vanligen hunnit byta till myskläder innan emil ens klivit in genom dörren) så föredrar ju jag anternativ två - för långa i ärmarna. Så hela storlek 62 måste vi ha för att det ska passa benen (möjligen kan 56 också gå). Men då får vi vika upp ärmarna, och då kommer ju inte pyjamasen till sin fulla rätt känner jag. Hum...

Uppvikta ärmar
 
Men är det inte lite konstigt ändå. På bodysar kan Ellen ha storlek 50/56, kanske aningen mer åt 56-hållet. Men på byxor...Byxorna måste vara storlek 56 eftersom de blir för korta i benen annars, men då är de istället stora över magen. Ellen har nämligen ingen bebismage utan mer en vuxen jag-lever-sunt-motionerar-och-äter-rätt-älskar-fisk-och-gör-plankan-femhundra-gånger-om-dagen-mage.

Kaffebryggare

Efter mycket om och men blev det till slut en ny kaffebryggare. En röd sak, eftersom jag avskyr rött. Och en kaffekvarn också, som faktiskt inte låter som en elefantorkester med instrument hämtade från kastrullskåpet. Så efter att ha provbryggt och provmalt har emil godkänt dagens inköp, och det var väl tur med tanke på att han är den enda av oss som dricker kaffe.
 
 
 
Nu sover lillplutten passande nog när steken är klar, så nu ska jag och emil avjnuta våran fredagsmiddag. 

Mage till rygg

Gissa vad lillskruttan gjorde i morse!
 
Hon vände sig från mage till rygg för första gången, och hon gjorde det flera gånger på raken. Hon är så duktig! Hon som inte ens gillar att ligga på mage, och inte har gjort det så mycket.
 
Sen blev hon vrålhungrig och efter det var hon helt utmattad så nu ligger hon och sover sött i sin säng. 
 
Halvvägs 
 
 
 
Idag ska vi åka in till stan och eventuellt investera i en ny kaffebryggare. Vi har en kaffemaskin avancerad likt ett rymdskepp, och med en ljudnivå som inte är av denna värld. Hela huset vibrerar så fort den är igång. Och det är ofta, för denna helvetesmaskin lever sitt eget liv. Och för att göra rent eländet (vilket den tjatar om ungefär en gång i kvarten) krävs någon slags unversitetsexamen i kaffemaskinsrengöringskunskap. Så nu funderar vi på att införskaffa oss en vanlig, hederlig kaffebryggare istället. Den ska bara vara helt tyst, göra extremt gott kaffe, mala bönor, hålla kaffet varmt utan att någon (Ellen) överhuvudtaget ens ska ha en möjlighet att bränna sig, rengöra sig själv och brygga kaffet innan man (emil) ens hunnit tänka att man (han) vill ha kaffe. 

Utvecklingssprång

Den glada Ellen har under de senaste dagarna genomgått en förvandling och går numera under namnet Gnällen. Hon gnäller och gnäller och gnäller. Och äter dåligt. Och eftersom hon äter dåligt så gnäller hon lite till. Och sen sover hon några timmar - förutsatt att mammas eller pappas famn finns tillgänlig. Och om någon skulle få för sig att lägga henne i sin säng (hemska tanke) så åker armar och ben upp och fäktar likt en väderkvarn. På mornarna är hon lite gladare, hon kan till och med leka en kort stund och bjuda på ett och annat leende.
 
Efter lite googlande kan vi konstatera att det rör sig om ett utvecklingssprång för det lilla pyret. Förhoppningsvis vara det inte så länge. Men vi ser så klart fram emot många nya spännande färdigheter för henne att upptäcka och utveckla.
 
 
En nöjd Ellen på julafton.

Bloggen

I den här bloggen kommer jag att skriva om stort och smått som händer hos oss. Det är något slags försök att inte låta triviala vardagshändelser glömmas bort. Framför allt är tanken att sånt som rör Ellen ska dokumenteras, så att vi kan titta tillbaka och verkligen minnas hur det var när hon var liten, när hon är större. Och så kanske en liten hjälp när vi nån gång ska ta tag i hennes när-jag-var-superliten-bok där vi ska fylla i alla möjliga utvecklingssteg hon gör (och har gjort).

Just nu ligger Ellen i min famn och sover, så innan hon vaknar ska jag och emil äta mellis (har hört att det är hälsosamt).
RSS 2.0