Att eller att inte rekommendera en femåring

I somras var jag och emil på semester med min familj, och min morbrors familj. Min morbros familj består av min morbror, hans fru, deras barn frida, tolv år, och fredrik, fem år. Fredrik, fem år, blev bästa kompis med emil. Och med min bror. Under hela semester var det fredrik som hängde hack i häl med emil. Eller med min bror. De var grillmstare tillsammans. De var hoppande grodor tillsammans. 
 
Fredrik är en väldigt busig typ. Svårt att sitta still. En sprallig typ med hela myrstackar i benen. Och han är inte blyg. Pang på och rakt fram. Som en morgon på ett hotell när han skrek över hela halva resturangen "Kajsa! Har du ätit frukost nu så att bebisen är mätt?". Han är omtänksam och väldigt söt. Men med fredrik krävs det raka besked. Ja. Nej. Kom hit. Nu. Och så vidare. Emil däremot är inte den bästa på att vara rak. Så i ett försök att avvärja fredrik från diverse påhitt rekommenderar emil honom att tänka om.
 
"Ja du kan göra så, men jag rekommenderar inte att du gör så"
 
Vi kan väl säga att fredrik inte direkt tog hänsyn till emils rekommendationer i sina val att eller att inte göra.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0