Rättikagratäng

Häromdagen gjortde jag rättikagratäng. Jag hade aldrig ätit rättika förut. Jag visste inte ens hur en rättika såg ut. Var tvungen att googla när jag skulle köpa den. För att veta ungefär vad jag letade efter. Ville ju inte gå på coop och läsa varenda skylt i frukt- och grönsaksdisken som en idiot. Hittade i alla fall rättikor. Ser ut som vita morötter, för den som inte vet.
 
Hade väntat i en evighet (nåja) på att mamafashionella skulle lägga upp receptet på gratängen hon gjorde. Dagarna kom och gick (ja, i alla fall en dag). Inget recept kom upp på bloggen. Så. Jag googlade. Och det gick faktiskt utmärkt. Att googla alltså. Gjorde efter något slumpmässigt recept. Emil vankade av och av vid spisen. Såg mer och mer skeptisk ut för varje skund som gick. Men. Det var ju faktiskt helt okej gott. Nästa gång ska jag dock kajsifiera gratängen lite, så den passar oss. Till exempel skulle det vara västerbottenost i receptet. Och det trodde jag att emil tyckte om, så jag gjorde på äckelosten. Men sen sa han att det tycker han inte alls om (här kan man ju börja fundera på om jag inte borde veta det efter sju år tillsammas). Och så gillar ju vi krämiga gratänger, det blev inte denna. Har läst att rättikor inte binder vätska på samma sätt som potatis, stämmer det? Går det kanske att fiberhuska till den lite för att få den rätta konsistensen? Testa, testa, ska jag göra. Och vore det inte gott att tvista till lite med lite muskot också?  Jo, jo, jo, jo, jo. 
 
Varför rättika tänker ni. Jo därför att potatis blir man tjock, tjock, tjock av. Sägs det. 


Kommentarer
Eleonor

Förlåt! :) du ska få mitt recept, den blev jättekrämig!

2013-01-22 @ 08:22:22
URL: http://mamafashionella.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0