Det där med kosten

Förra veckan när jag var sjuk havererade allt. Jag verkligen kände hur allt jag byggt upp de senaste månaderna bara krossades. Krossades till små oigenkännliga mikroskopiska bitar av det de en gång var. Slut. Borta.
 
Ja, det är alltså kosten jag talar om. Så fort jag avviker från min (okrönte) plats som matlagningskung (drottning?) och låter emil fylla ut tomrummet jag lämnar efter mig så havererar allt. Jag menar inte att det är något fel på Emils matlagning, för det är det absolut inte. Han lagar god mat. Däremot är hans repertoar inte särskilt imponerande. Men både makaroner och spagetti är gott. Även om jag får guida honom genom tillagningen. Varje gång. Sen har han sin paradrätt, tacos, som han briljerar med någon gång i veckan.
 
Förra veckan var jag sjuk, så jag lämnade alltså plats åt emil. Som jag skrev för några dagar sen så liksom föll allt vad bra kost innebär likt en pannkaka ner för valfritt (högt) berg då. Men nu är jag frisk igen, helgen är över, och likaså de där dåliga vanorna som snabbare än kvcikt tränger sig på för att sedan hålla sig fast som det gällde livet.
 
Jag hade en idé om att jag skulle blogga om varje middag för att på så sätt tvinga mig själv att laga bra mat. För det vet vi ju alla att ingenting är viktigare än hur bra saker och ting verkar utåt. Jag skulle alltså inte kunna misslyckas, enligt min fantastiska idé. Låt mig ta er med på senaste middagarna vi ätit:
 
Enchiladas 
 
 Bakad potatis
 
 Pizza
 
Jag kanske ska tillägga att jag i vanliga fall äter lågkolhydratskost. Förutom när vi är på partaj eller andra galej och trevligheter.
 
 
 
Så...Nya tag?

 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0