Jag är inte dum, men du kanske är?

Sedan ellen fick börja smaka på vår mat vid fyra månaders ålder har jag (vi) konstant fått höra att vi är dumma som inte låter henne smaka när vi äter något som vi inte tycker att hon borde äta. Det finns absolut ingen anledning, tycker vi, att ge henne onyttigheter av något slag eller i något sammanhang. Det kommer hon med all säkerhet att få i sig tillräckligt med i alla fall, förr eller senare. Det är lite tråkigt att känna sig, hur ska jag beskriva det, ifrågasatt om en sån simpel sak. Och respektlöst mot mig och emil av människor att säga till ellen att hennes föräldrar är dumma. Hur ska hon kunna respektera oss, om hon hela tiden får höra att vi är dumma? Hur ska vi kunna neka henne godis och glass i affären, när det är dags för det, när hon redan som pytteliten fått lära sig att mamma är dum om hon säger nej?
 
Jag är inte dum för att jag inte vill ge mitt barn bullar, saft, glass, kakor, godis, socker eller konstgjorda ämnen. Det är du som vill ge mitt barn bullarsaftglassgodiskakorsocker som är dum. Du som vill stoppa i henne konstgjorda ämnen och färgämnen, det är du som är dum. Du som säger till henne att hennes föräldrar är dumma och inte visar respekt mot oss. Det är du som är dum.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0