En kåmma seks mil, lite krypning och en jäkla massa maskrosor.

Ja, en komma sex mil är vad mina små ben har promenixat idag. Jag och ellen startade dagen med en runda på sex kilometer tillasammans med mamma malin och tjenis benis. Sen gick vi med pappa emil till industriområdet här i stan och köpte spackel på tub. Sen till ica och köpte kaffe i påse. Och sen på kvällskvisten gick vi med mamma malin till mormor lotta och hämtade trädgårdshandskar. 
 
Mellan promenaderna har jag rensat ogräs så det står härliga till. Jag har inte ens gjort i närheten av hälften, men har en sopsäck full av huggna maskrosor till en vikt som överstiger lillgrodans. Nu säger ju det i och för sig inte jättemycket, med tanke på att hennes vikt är mindre eller lika med sju ynka paket med mjölk. Sånadär små paket alltså. Med bara en liter i. Men dessa maskrosor alltså. Jag har en stor blåsa i min högra hand, och det är inte så skönt. MEN. Och det här men:et tar emot lite att erkänna. Jag tycker att det är ganska trivsamt att stå/ligga/sitta på gräsmattan och ryka upp det där skräpet. Ryggen går visserligen av, och jag får som sagt väldigt ont i händerna, men det är ändå fridfullt på något sätt. Med ellen i vagnen, antingen spanandes efter java, lekandes med apan eller sovandes. Och med java som springer omkring likt en ko på kosläpp. Jagandes humlor, eller så. Och solen skiner.
 
Men så var det det där med krypningen också som jag måste rapportera om. Vi kan väl säga som så att det går minst sagt framåt. Jag trodde att barn skulle lära sig att ta sig bakåt först? Men det har inte ellen gjort. Visserligen har hon en lite speciell stil på sitt framåttagande, men fram kommer hon minsann. Och har hon spanat in någonting längre bort på golvet så går det undan. Till exempel sin gamla (?) mor: se bildbevis nedan. Men krypa vet jag inte riktigt om jag skulle kalla det. Snarare att åla. Hon ser exakt ut som de där häftiga krigshjältarna i filmer. Ni vet de där som ålar, och kravlar sig genom lera. Så ser hon ut. 
 
Åh, mamma! 
 
 Stanna där, jag kommer!
 
 Snaaaaart framme
 
 Ge hit den där
 
 Ge mig den sa jag, annars dregglar jag på dig!
 
 Mouhahahahaha!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0