Helt skitdumt

Jag har en vän som bjudit in mig till en utmaning i en såndär gå-app. Eller ja, en träningsapp. Endomondo heter den. Utmaningen går ut på att man ska gå så långt som möjligt under en viss tid, jag tror att det är fram till sjätte juni eller så. Och den här utmaningen startade i torsdags, så den har hållt på i fem dagar nu. Vi är tretton deltagare tror jag, så det är jag, min vän och så elva stycken till. Vad jag har förstått så är det bara föräldralediga mammor med.
 
Hur som helst så är det verkligen skitdumt att bjuda in mig till en sån här tävling. Eller dumt av mig att tacka ja, kanske. Jag tenderar att vara lite av en tävlingsmänniska nämligen. Så länge jag ser att jag har en chans att vinna, så gör jag allt för att ro åt mig förstaplatsen. Oavsett vad det är. Det här är lite jobbigt för mig ibland förstår ni, för jag får väldigt lätt ångest om jag inte går som segrare ut tävlingar. Ibland tävlar jag till och med mot människor som inte ens vet om att vi tävlar. 
 
I utmaningen så ser man hela tiden hur långt de andra har gått, och skulle det visa sig att jag inte ligger på första plats så kommer jag att gå ut och gå. Oavsett vad klockan är. Jag lovar. För så fungerar jag. Jag skulle förmodligen inte vänta till morgondagen även om det var kolsvart och ösande regn ute. Och det säger ganska mycket eftersom det knappast finns något läskigare än att vara ute och traska runt i mörker och ösregn. Nu är risken kanske inte så stor just nu att det här skulle hända med tanke på att jag har cirka tolv kilometer till andraplatsen. Men man vet ju aldrig. Så om ni ser någon filur som irrar omkring på gatorna här en sen kväll så är det bara jag som ska återta förstaplatsen.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0