Det där med förskolan

På måndag ska ellen börja på förskolan. Jag har alltid sagt att jag inte ska låta mina barn börja förskolan innan de kan prata så pass att de kan berätta om någonting är fel. Men de senaste månaderna har jag ändrat mig, för jag vet att jag skulle märka på ellen om något inte stod rätt till. Det är en anledning till att vi valt att låta henne börja på förskolan nu.
 
En annan anledning är att vi inte vill att hon ska skolas in i nära anslutning till att bebisen föds. Jag är rädd att hon skulle känna sig utkastad hemifrån om hon helt plötsligt skulle vara på förskolan när hon fått ett småsyskon. Det blir en stor omställning för henne ändå med syskon. Visserligen skulle hon ju kunna få vara hemma med oss, men jag tror faktiskt, med handen på hjärtat, att hon har det roligare på förskolan 15 timmar i veckan. Förhoppningsvis kan jag vila då, så att jag är en pigg och glad mamma de timmar ellen inte är borta. Dessutom är det inte alltid jättelätt att sätta sig ner och göra saker och samtidigt hålla ett litet spädbarn nöjt. Och bara en sån sak som utelek varje dag! Sen är det ju så att ellen fick ha oss för sig själv dygnet runt, är det inte då rätt mot bebisen att den får i alla fall några timmar i veckan själv med oss? Varför skulle syskonet vara mindre värd den tiden än vad ellen var? Om hon börjar nu kommer det ju att vara en väl invand rutin när bebisen kommer. Sen kan det ju såklart vara så att hon inte trivs där när syskonet kommer och då får hon såklart vara hemma med oss. Och samma sak om hon inte skulle trivas nu när hon börjar, då skjuter vi det hela ett tag.
 
Samtidigt tycker jag att det ska bli roligt att jobba några månader innan det är dags för nästa period av föräldraledighet. Jag kommer att jobba deltid, ca 20 timmar i veckan, och tanken är att ellen ska gå ungefär lika många timmar på förskolan. Vi får pussla lite för att få ihop timmarna, men med tanke på mitt arbete är det nog inga större problem för mig att jobba några timmar hemma varje vecka.
 
Det här beslutet har känts bra för mig ända sedan jag sökte förskoleplats åt ellen. Men så har jag ramlat in på den ena artikeln efter den andra om små barn i förskolan den senaste veckan. Sammanfattningen av samtliga artiklar är kort och gott att så små barn inte har något BEHOV av förskolan, och att det är föräldrarna som är egoistiska och bara tänker på sig själva, pengar och karriär. Att barnen har det mycket bättre hemma hos föräldrarna. Det får mig att bli lite ledsen. Jag/vi har föräldradagar kvar, vår ekonomi kräver inte att jag ska börja arbeta, så jag kan inte skylla på någonting sånt. Det här är ett beslut som jag tycker känns bäst för vår familj, och det har absolut med att jag vill jobba att göra. Jag har gått hemma ett år nu, och jag saknar vuxenkontakt på dagarna. Och jag tror, med handen på hjärtat, att ellen kommer att få jätteroligt på förskolan. Hon är väldigt framåt och tar för sig, hon är inte tillbakadragen eller försynt. När vi är på öppna förskolan bryr hon sig inte om varken mig eller emil, hon springer iväg och utforskar allt som utforskas kan. Om jag inte var övertygad om att hon skulle ha det bra så skulle jag fortsätta vara hemma, så klart. Men nu tror jag att det här är det som passar vår familj bäst, och jag vill inte må dåligt över det beslutet för att förskolepedagoger skriver i artiklar om hur "dåligt" barnen har det på förskolorna runt om i landet. Men jag kan inte hjälpa att jag sitter här och försöker komma på argument för att rättfärdiga vårt beslut om att skola in vår nyblivna ettåring på förskolan.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0