Jag vill springa!

Åh vad jag saknar att springa. Jag vill, vill, vill ge mig ut på en runda. Jag har inte sprungit på många veckor, först beroende på trötthet och illamående, och på senare tid beroende på foglossningen. Små, korta, långsamma steg är ok enligt sjukgymnasten. Jag har ju sprungit en mil på ren och skär vilja, så nog skulle jag kunna trotsa smärtan och ge mig ut på en tur. Men jag misstänker att jag skulle få sota för det länge efteråt, eller vad tror ni? Att den extra smärtan jag skulle dra på mig skulle hänga sig kvar i flera dagar efteråt.
 
Så. Himla. Tråkigt.
 
 
Jag får väl het enkelt nöja mig med de inte alls utmanande övningar jag har fått av sjukgymnasten. Tråkigt, var ordet.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0