Dagen fredag

Idag har jag upplevt två av ellens mest intelligenta stunder.
 
Det ena var när hon skulle slicka i botten av en måttbunke. Eller det är i alla fall vad jag tror att hon försökte göra, det är liksom det mest logiska jag kan komma på. Så här såg det ut.
 
 
"Kanske om jag lutar huvudet bara liiiiite mer bakåt?"
 
En liten stund senare fick hon syn på de där knasiga stjärnorna som sitter fast under strumporna. So far so good. Men så skulle hon undersöka de där underliga stjärnorna lite närmare, och försökte därför få fatt på sin fot. Hon såg exakt ut som en hund som jagar sin egna svans. På pricken. Runt, runt for hon. Och jag skrattade. Det är väl okej att skratta åt sina barn? Jag menar, efter att skrattanfallet gått över så hjälpte jag ju henne att få fatt på foten. Säger vi.
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0