Här sitter jag, i mörkret

Jaha, här sitter jag i ett mörkt sovrum, blickar ut genom fönstret och ammar. Hade tänkt att utöva någon typ av fysisk aktivitet idag. Runt klockan sex var jag inne på att gå en rask promenad. När klockan närmade sig sju hade jag istället tankarna på ett pass med crosstrainern. Nu, kvart över åtta, har jag fortfarande inte kommit till skott med någonting. Inte ens middag har blivit av. Och det beror inte (enbart) på min lathet, utan på en liten, liten minimänniska som verkar känna på sig att jag vill ha en stund för mig själv. Det ska ätas, och det ska snuttas, och det ska somnas till för att vaknas upp i samma sekund som jag gör en antydan till att lägga ifrån mig henne. Nåväl, vad gör väl det? De där åtta extrakilona får väl hänga med till i morgon. Och middag kan man ju faktiskt äta hur sent som helst, skulle det bli tillräckligt sent så kallas det bara för frukost istället. 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0