Valborgsmässoafton

Här sitter jag, halv tio på valborg, och jobbar. Regnet vräker verkligen ner utanför fönstret. Ellen sover i sin säng, och zelda sover i babyskyddet. Reflux-barn ska vara upprätta så mycket som möjligt för att lindra besvären, så vi försöker ha z sovandes i babyskyddet i den mån det går. Hon är ofta i selen dagtid, så då är hon per automatik upprätt. Men på kvällarna när hon somnat i någon av våra famnar är det skönt att, för en stund i alla fall, kunna lägga ner henne. Och då är alltså babyskyddet det främsta valet.
 
Det har tagit säkert tjugo minuter att skriva det här inlägget eftersom jag får springa till barnen hela tiden. Emil har låst in sig på toaletten. Jag antar att han rakar benen, vaxar bikinilinjen, klipper håret, målar naglarna, har ansiktsmask och sånt där. Så jag har ensam ansvaret för alla våra barn. Ellen började gråta (?) så jag var in och stoppade i en napp i munnen på henne. Och la på täcket. Z knorrar lite då och då. Jag springer på en gång när jag hör henne för att försöka undvika att hon vaknar till. Jag vill rädda situationen i tid så att säga. Och mitt upp i alltihop så klampade en katt in och utlöste monitorn?
 
Och nu började det smälla en massa raketer utanför fönstret. Vi har en majbrasa väldigt nära oss, och de skjuter såklart upp raketer när kalaset är över. Vilket det tydligen är nu. Väldigt vackert att titta på, men ellen blev ledsen vilket man ju kan förstå. Att vakna upp till en massa smällande mitt i natten är väl ingen höjdare direkt.
 
Jag har förresten traskat 9.6 kilometer idag, samtliga med minimänniskan på magen. Först upp till mamma för att lämna av ellen (hon fick vara där när vi var på bvc så att vi kunde prata ostört). Sen till BVC via Emils kontor. Och så tillbaka till mamma för att hämta hem flickebarnet igen. Och på hemvägen gick vi halvvägs till kontoret för att plocka upp pappan.
 
Och i morse visade vågen 52.9 vilket betyder att det inte är jättelångt kvar till 50 som är mitt mål. Jag vägde ju 48 innan jag blev gravid, men då käkade jag LCHF (nåja, nästan i alla fall), gick en mil om dagen och sprang nästan varje kväll. Det känns inte helt rimligt att satsa på under 50 riktigt än. Emil verkar dock inte hålla med?
 
Jag - I morse vägde jag 53. Eller 52.9 faktiskt.
Emil - Då har du ju en bit kvar.
Jag - ...tack för det stödet?
Emil - Satsa på att väga 40.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0