Varje dag är en dag närmare slutet på skrikandet?

Ikväll tog jag och Z en runda på drygt åtta kilometer. En del av vägen hade vi sällskap av min mamma också. Z höll sig lugn hela tiden, med undantag för lite orolig sömn ibland. Men inget skrikande, och inga öppna och vakna ögon. När vi kom hem kom det där kritiska momentet som alltid. Att lyfta ur henne ur selen och få henne att sova vidare i sängen. Selen vi har är väldigt bra, för den går att ta knäppa upp så att man bara kan lägga ner barnet utan att krångla med att lyfta, bända och böja för att det ska komma ur. Men ibland tycks det inte fungera ändå. Men idag gick det! På med massa brus i telefonen, ner med barnet i sängen och i med nappen. Ikväll hade vi tur, för hon fortsatte att sova utan alltför mycket knorr och krångel. Och nu sover hon som en stock! Nu är det bara att försöka få av henne ytterkläderna, byta blöja, ta på pyjamas och få i henne mat. Helst utan att hon vaknar alltså. Ni håller väl tummarna?
 
Igår var det inte lika roligt. När jag var ute och gick var hon vaken en stor del av tiden, och vägrade somna. När jag kom hem satte hon igång och skrek, och vägrade lugna ner sig. Först framåt elvatiden fick vi henne att somna, men då sov hon oroligt någon timme innan hon föll in i djupsömn. Men det var igår det.
 
Jag blir lite, inte orolig, men ängslig över att hon äter så sällan. Senast hon åt nu var runt sextiden, det vill säga snart sex timmar sedan. Det kan ju inte vara bra för henne? På dagarna äter hon kanske var tredje timme, och det känns också lite glest? Jag erbjuder henne mat, men det verkar helt kört med tanke på att hennes reaktion på det är att skrika. Vi ska till bvc först på onsdag nästa vecka för att väga och mäta och det känns väldigt långt borta just nu. Kan det vara så att hon skriker för att hon egentligen är hungrig, men typ är för hungrig för att själv förstå det? I så fall tycker jag ändå att det är märkligt att hon somnar på fem röda när man klivit utomhus med henne i selen, samtidigt som hon totalvägrar att låta sig tröstas av att vaggas i famnen?
 
Det är tur att hon är söt i alla fall. Lilla loppan.
 
Det här är förresten hennes mest intelligenta utseende.
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0