Man arbetar som bäst under tidspress?

När lilla bus hade somnat inför natten tidigare ikväll hoppade jag in i duschen, tog på mig mina nya (fina?) mjukiskläder, värmde en kopp te, hällde upp chipsen, slog igång datorn, och satt mig vid köksbordet. Det är nämligen den tiden igen. Den kommer var tredje månad, samma datum, och ändå står jag där som ett fån kvällen innan - varje gång. Momsredovisningen. Den är inte så jobbig egentligen, så länge man har alla sina papper i ordning. Vilket jag tyvärr sällan har. Och vilket, ännu mer tyvärr, inte alls beror på mig utan på min chef. Han har noll koll. Trots att jag tjatar. Jag måste stå och hänga över honom för att få de papper mitt arbete kräver. En gång, var tredje månad, är inte min chef så populär hos mig. Vilket egentligen inte är till besvär, om det inte vore så att det är min chef tillika min äkta hälft jag pratar om.
 
Nåväl, denna gång är jag faktiskt inte så sur som jag brukar vara. Jag vet inte om det beror på graviditetshormonerna, eller på det faktum att han hade med sig ett Pringles-rör när han kom hem från jobbet idag. En timme tidigare än vanligt, dessutom.
 
Men nu är jag äntligen färdig, rapporten stämmer, den är inlämnad till skatteverket, pengarna är på väg genom cyberrymden till rätt ställe, och papperna är i pärmen. Och klockan är inte ens i morgon ännu. Puuuh!
 
 
Nu sitter jag och finurligar lite på hur jag ska plocka ut föräldrapenning för bebisen. Hur lite pengar klarar man sig på, egentligen?
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0