"Ruckbart åt det fixerade hållet"

I morse var vi hos barnmorskan. Klockan kvart över tio skulle hade vi bokat en tid, och exakt en timme före det vaknade jag. Då sov fortfarande resten av familjen, så det blev lite bråttom. Ellen ville inte alls vakna, utan snarkade (!) vidare en stund i ren protest. Klockan 10.15 prick stegade vi dock in på barnmorskemottagningen i flogsta. Heja oss!
 
Allting såg bra ut, blodtrycket var fint, inga konstigeter i kissprovet, bebisens hjärta tickade på i full fart och magen följer sin kurva. Den där magkurvan har jag hela tiden legat precis ovanför på, ungefär så att strecken legat bredvid varandra, om ni förstår? Idag låg mitt streck lite under istället, vilket barnmorskan förklarade berodde på att magen sjunkit lite, lite. Och bebisen ligger fortfarande neråt (som sig bör) med ett "ruckbart huvud åt det fixerade hållet". Det innebär alltså att bebisen antagligen inte kommer att vända sig något mer, utan snarare fixera sig. Omföderskors bebisar fixerar sig oftast precis innan det är dags att föda, alltså efter att förlossningen har startat. Men inte alla såklart.
 
Vi pratade lite om förlossning och amning också, som jag skrev igår att vi skulle göra. Barnmorskan försäkrade mig om att lilla bebisen kommer att få komma upp på bröstet direkt när den är född, såvida det inte tillstöter några komplikationer såklart. Det där med att väga och mäta är inte så bråttom, trots allt. Och så skrev hon in i min journal att personalen på förlossningen måste lyssna på mig om jag säger att jag har ont. Den här gången satsar vi på smärtlindring innan jag är 10 centimeter öppen. Det känns bra.
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0