Besvikelsen är total

På förmiddagen idag var jag på ett rutinbesök hos barnmorskan. Vi gjorde det vanliga: mätte, lyssnade, tog prover, kissade på sticka och allt det där. I samma vecka förra graviditeten började mitt blodtryck att stiga, vilket resulterade i havandeskapsförgiftning och lite tidig födsel. Hela den här graviditeten har jag gått och, i smyg, hoppats på ett liknande förlopp. Havandeskapsförgiftning utan att jag eller bebisen tar skada eller mår dåligt, och födsel några veckor före beräknat. Så lite besviken blev jag nog ändå när alla prover visade toppen. Kunde jag inte få ha i alla fall lite högt blodtryck?
 
Eftersom havandeskapsförgiftningen verkar lysa med sin frånvaro så frågade jag istället min barnmorska hur det brukar vara för omföderskor som fött sitt första barn några veckor tidigt. "Det är väldigt olika, räkna du med att gå tiden ut" svarade hon. "Men går man över tiden då?" försökte jag. "Nää, det brukar man inte göra som omföderska. I snitt föder man lite tidigare, ungefär två dagar innan man är beräknad" fick jag då till svar.
 
Gissa om jag är besviken? Jag orkar inte vara gravid längre. Men tydligen ska jag räkna med att bebisen stannar där inne ända till 23 mars, eller "bara" till den 21 mars eftersom jag är omföderska. Det betyder att det är 53 (51) långa, plågsamma, dagar kvar.
 
Hur som helst. Nästa gång vi träffas ska vi skriva någon typ av förlossningsbrev (?). Det gjorde jag aldrig förra graviditeten så jag vet inte riktigt vad det innebär, men barnmorskan sa att vi skulle skriva in hur förloppet såg ut förra gången så att jag blir lite bättre bemött den här gången. Och det är ju bra?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0