Simma, simma, simma

Igår var vi som bekant på babysim med lilla grodan. Och hon verkligen älskade det. Sprattlade och sprattlade. Lite som en fisk som råkat hamna på land. Jätteroligt tyckte hon att det var, och det tyckte vi också. När vi hade badat klart och jag skulle byta om fick ellen ligga på golvet, och hon fortsatte att sprattla med hela kroppen. Så nu får vi väl åka med henne till badhuset varenda dag.
 
Vi fick hemläxa också. Vi ska hälla vatten över huvudet på grodis, och säga "åhhh dyk!". Småttingarna ska koppla ihop dyk-ordet med att stänga av allting antar jag. Stänga ögonen, sluta andas och allt det där. Så att vi kan dyka sen med barnen. Ellen brydde sig inte nämnvärt när vi hällde vatten över henne, så det bådar ju gott. Hon kanske blir en liten badunge, som sin mor.
 
När vi åkte från badhuset somnade ellen, så klart, och jag trodde att hon skulle sova hela kvällen. Det är ju jättejobbigt att simma. Men. Nej. När vi kom hem slog hon upp ögonen och vägrade somna om. Men vid sjusnåret när det var läggdags somnade hon, som hon brukar. Och sen har hon varit uppe två gånger inatt och ätit, som hon brukar. MEN. Hon och emil har fortfarande inte klivit upp. Så hon har alltså sovit fjorton timmar bortsett från matpauserna. Ha ha ha. Hon kommer totalvägra att sova middag idag... Vilket i och för sig inte är något undantag från alla andra dagar.

Ellen och Ior

När anna var här sist hade hon med sig en stor present till ellen. Det har jag nog inte berättat, men ellen verkligen älskar att se på tv. Det är det hon gör på bilderna. Vi har sagt till henne att hon inte får göra det, för det har hennes farbror mikael sagt. Men det skiter hon i. Så vi brukar lägga ior över bågen till babygymmet, så att han blockerar tvn. Ior alltså. Verkligen fiffigt tycker vi. Ellen är inte lika nöjd.
 
 
 
 

Sömn och prat och plötsligt så händer det

Inatt var ett rekord för ellens del. Nio timmar sov hon utan att vakna. Sen åt hon lite och sov ett par timmar till. Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon kan fortsätta så. Men realisten i mig säger att det var en engångsförteelse. 
 
De senaste dagarna har lillfia börjat jollra så dant. Och pratar och pratar och pratar. Vi vaknar på morgonen av att hon ligger i sin säng och pratar. Och det låter så sött. Hon har ännu inte (peppar, peppar) förstått hur högt hon kan göra ljud, så hon låter ganska ynklig. Men söt, som sagt. Och hon jobbar så hårt på att forma sin lilla, lilla mun för att ljuden ska låta olika. "Aooooooou" och "guuuuuo" låter hon. Jag har försökt fånga ljuden genom att filma henne, men hon blir tyst när jag börjar filma. Av någon anledning. 
 
Uttrycket "plötsligt så händer det" har fått en helt annan mening sen ellen kom. Det är verkligen så att "plötsligt så händer det" med barn. Plötsligt kan de saker de inte kunnat innan. Som att le. Eller skratta. Eller rulla runt. Plötsligt så bara händer det. Och det fick emil erfara igår. Han och ellen satt och gosade lite. Ellen hade precis ätit. Emil hade något slags pusskalas med henne. På munnen. Och då. Plötsligt så hände det. Hon kräktes honom rakt i munnen. Ha ha ha. 
 

Hon har blommor i sitt hår

Gröt. Som Ellen inte fått smaka.

Idag fick ellen inte smaka på gröt för första gången. Emil har inte tjatat om att köpa gröt till henne varenda gång vi varit på en mataffär. I flera veckors tid. Idag hade jag inte sån huvudvärk att jag inte orkade stå emot tjatet. Så en förpackning gröt fick inte följa med hem. Och sedan blandas. Och stoppas i ellens mun.
 
 
Och jag filmade inte hela kalaset.
 

Ellen har blivit inspirerad

Idag var vi på besök hos min kusin och hans familj i surahammar. Ellen fick träffa sin syssling fred för allra första gången. Fred är elva månader. Ellen var inte sådär jättesocial direkt. Tittade sig lite omkring. Åt lite. Sov lite. Skrek lite. Eller lite och lite. Tillräckligt mycket för att stackars fred skulle hålla för öronen. Fred han busade på, pratade och skrattade. Emil fick en ny kompis. Vet dock inte om den vänskapen är ömsesidig. Eller heter det då kanske att fred fick en ny kompis, vare sig han vill eller inte? I alla fall. Nu när vi kommit hem är ellen väldigt pratsam. Och skrattig. Hon verkar ha blivit lite inspirerad av fred. Vet inte riktigt vad hon berättar, men hon har mycket att berätta om för sin far. Emil svarar i stil med "fred kunde säga da da da, vad kan du säga?". Ingen press alls på stackars ellen. Nu förklarar han vad gravitation är. "Du måste förstå att du ramlar om du lutar dig" och sånt säger han. 
 
Emil förklarar gravitation

Det där med att sova

Den lilla kärleksgrodan har sovit lite lite de senaste dagarna, tycker vi. Och då menar vi på morgonen. Från början gick vi upp vid tio (tjoho). Sedan blev det nio (jaaaa). Sedan blev det åtta (hmmm). Och nu i morse var klockan inte mer än sju när hon började vrida och väda och pusta och stånka och stöna i sin säng (neeeej). För tidigt tyckte vi. Så. Vi la över henne i våran säng. Nu kommer väl ni alla att skrika högt, högt, för vi skjuter väl oss själva i foten genom att göra så. Ungen kommer väl aldrig mer att sova i sin säng nu. Men det är nästan värt det. Vad skönt det var att sova de här två extra timmarna. Ellen och emil sover till och med fortfarande. Tänk, det här är andra gången under ellens livstid (ha ha ha vad länge det låter) som jag är uppe på morgonen utan att hon väckt mig. Det dåliga är bara att jag tänkte gå ut på en prommis med ellen innan vi ska åka bort, men det kommer jag inte att hinna.
 
Ser ni inte vad mysigt? 

Nattmatning

Den senaste veckan (veckorna?) har Emil tagit nattpasset och matat Ellen. Lite orättvist kan tyckas. Det tycker jag också. Varför ska han gå upp varenda natt? Jo, därför att han resonerar såhär: han själv påverkas inte lika mycket av att gå upp på natten som jag gör. Jag är jättekänslig för min sömn (påstår han), och har ofta svårt att somna om efter att ha matat på natten . (Och att han minsann tänker mata nu, för att nästa barn kanske ammas och då är det ju jag som kommer gå upp.) Men varje kväll lägger jag mig på matningssidan av sängen (min sida) och varje kväll slutar med att jag får flytta till andra sidan. 
 
Men jag försöker i alla fall vara så behjälplig som möjligt vad det gäller maten på natten. Jag förbereder kalaset innan jag går och lägger mig på kvällen. Kokar flaskor. Fixar flasknappar. Måttar upp pulver. Häller i vatten. Man får ju göra det lilla liksom. 
 
 

Jag hatar plankan.

Ja. Som rubriken lyder. Plankan är inte rolig. Alls. Överhuvudtaget. Det KAN bero på att jag är fruktansvärt otränad. Kan. Eventuelt. Möjligen. Sannolikt. Bero på det.

Ellen tycker till

Igår var som bekant ellens farmor och farfar här på besök. Som väntat busades det en hel del. Men ellen visade också en allvarligare sida. Hon och farmor hade ett långt, allvarligt samtal sinsemellan. Följande saker diskuterades i mer eller mindre utsträckning:
 
EU. Av tonfallet att döma gillar ellen inte EU. Hon verkar tycka att vi ska gå ur, och inte ha någonting med det att göra. Överhuvudtaget. Farmor frågade vad ellen anser om euron, men fick inget riktigt svar. Vi tror dock att ellen inte tycker om valutan heller. Möjligen tyckte hon att diskussionen spårat ut och att hon därför inte svarade på frågan.
 
BLUE. Ellen is lite international. "Bluuuueee", sa hon. Vi vet inte om hon menade att hon kände sig lite nere, eller om det var något om färgen hon ville få fram. Kanske är det hennes favoritfärg? Kanske tycker hon att det är en ful färg? Jag trodde inte att hon skulle ha något att säga om blått, för hon har inga blå saker. (Nej hon har inte bara rosa saker, däremot en del grönt. Jag gillar grönt. Grönt är fint!).
 
GULD. Ja, vad ska jag säga om den diskussionen. Ellen är tjej, Hon gillar inte krimskrams. Guld ska det vara. Tydligen.
 
 
I farfars knä

Nyhetsmorgon

Ellen kollar på nyhetsmorgon när jag och emil städar

Ellen har gömt sig

 
 

Ooooooooo

Jaha. Så var det måndag igen då. Inte för att vi märker av det. Men ändå. Idag har vi handlat. Utan inköpslista. För den lämnade jag hemma. Och pantat burkar har vi gjort. Och haft huvudvärk. Fast det är det nog mest jag som har haft. Och en fruktansvärd jävla mensvärk. (Flashbacks från förlossningen). Fast utan bebis denna gång. Och så ett fruktansvärt humör på det. Emil har lärt sig genom åren. Bäst att hålla med om allt. Precis allt. Idag äter vi godis, säger jag. Ja, säger emil. Nu åker vi och handlar, säger jag. Ja, säger emil. Du gör fel, säger jag. Ja, säger emil. Den här filmen ska vi köpa och se idag, säger jag. Ja, säger emil. Jorden är platt, säger jag. Ja, säger emil. Ni kan ju förstå att han hade det lungt och skönt under gaviditeten. 
 
Nu sitter vi och låter "oooooooo" i kör. Som två idioter. Ellen skrattar. Nej förresten. Hon ler. Det där skrattet är hon minsann väldigt sparsam med. Vet inte riktigt vad hon tycker är så roligt. Om det är ljudet i sig, eller om hon förstår hur dumma vi faktiskt ser ut. "Ha ha ha, mamma och pappa. Vad klyftiga ni ser ut" tänker hon nog. Ironiskt alltså. Vi klandrar henne inte. Ibland låter hon också. Formar läpparna runda. Men ljuden och former kommer sällan samtidigt. Som om hon försöker härma oss. Gullungen.
 
Ooooooo
 

Nu är klockan nio och det är läggdags för ellen, som nu börjar förvandlas till kvällsgnällen. Önska oss lycka till med läggningen. Hon brukar ha något slags vrida-och-vända-sig-i-några-timmar-och-halvsova-innan-john-blund-kommer-på-riktigt-VM på kvällarna. Pluttisen.

Skratt

Ellen kan skratta!
 
Idag kom det första skrattet från den lilla. Hon och Emil lekte tittut, och det var tydligen jätteroligt. Tre gånger skrattade hon, alla gånger med olika skratt. Sen blev hon jättetrött, så nu är det vilodags.
 
Igår var jag och ellen med mina föräldrar till min mormor och hälsade på hela dagen. Vi tog fyra-generationer-tjejer-kort, men jag tror varken mamma eller mormor vill synas här så de bilderna lägger jag inte upp.
 
Idag håller jag på och river i källaren där vi ska ha badrum. Vem hade trott att så mycket damm kunde samlas på ett och samma ställe?

Matstolen.

Matstolen vi köpte igår blev ju SÅKLART fel. Vi hittade en i butiken (som vi hade spanat in redan innan och bestämt oss för) med ett visst mönster. Det var detta mönster som vi specifikt ville ha. Så vi bad personalen att ta fram en kartong. Betalade glatt (nåja). Åkte hem. Packade upp. Och insåg att vi fått fel. Det var ett helt annat mönster. Hade vi velat ha det mönstret hade vi ju beställt stolskrället på internet och fått det mycket billigare. MEN. Vi orkar ju inte byta. Så nu har vi en ful röd kaffebryggare, och en skrällig matstol. Som inte alls matchar. Det är nästan så att grejerna är så fula att de blir fina. Men bara nästan. 
 
 

Alvedonpremiär

Som rubriken lyder. Ikväll var det premiär för alvedon till den lilla människan. Ont, ont har hon i sin lilla kropp. Stånkar och fnyser i min famn. Sjukvårdsupplysningen (med bebisröst): "har hon oooooont? Klart hon ska få alvedon". Sagt och gjort. Trots att hon väger mindre än fem kilo, som är lägsta vikten att utgå från vid dosering. Redan när meddun kom in i munnen verkade hon må lite bättre. Placebo?
 
Med ojämna mellanrum hostar hon till, som för att säga "mamma och pappa jag är sjuuuk". Lilla plutten då. Vi har inte glömt dig bara för att  du somnat.
 
Förresten! Vi vägde och mätte ju på BVC också. Det var inte bara smärta. 4690 tung och 57 lång. Lika stor som om hon fötts i vecka 40, och alltså skulle vara två månader nu. Hon ligger perfekt på sin korrigerade lilla kurva.
 
Emil vill att jag ska skriva huvudomfånget också. "Huvudomfånget hade ökat mest, för hennes intelligens tar så mycket plats" (ha ha ha). Kanske ligger något i det dock. Det verkar lite som att hon lärde sig att vända sig till rygg enbart för att hon avskyr att ligga på mage. Skulle kunna vara.

Det gick bra!

Ellen fick sin spruta. Eller sprutor, rättare sagt. En i varje lår - samtidigt. Och det gick bra. Hon grät såklart (vem hade trott att hon kunde producera så mycket tårar samtidigt?) men det gick över relativt fort. Som tur var. Nu ligger hon i min famn och sover (det tar en evighet att skriva med en hand), trött och gnällig har hon blivit. Hoppas bara att vi slipper febern, som vissa får. Det visar sig.
 
Efter ellens sprutor och föräldragrupp (dags att börja barnsäkra redan) åkte vit till enköping och besiktigade bilen (den gick igenom utan anmärkning), kastade skräp, och åkte sen till västerås. En gåstol och en matstol hittade vi till lilla skrutt. Nu ska hon lära sig sitta! Och gå! Och på tal om föräldragruppen så sov sig ellen igenom den (som vanligt), så vi kunde inte visa hennes fantastiska färdigheter. Tyvärr.
 
Lite suddig bild. Men pappas finger är gott ändå.

Onsdag

God morgon!
 
Inatt var rena rama motsatsen till föregående natt. Det lilla underverkat somnade sött i min famn någon gång vid halv elva, elva. Och sedan vaknade hon halv sex för mat. Och nu sover hon (och emil) fortfarande. Okej, emil har stoppat i nappen nån gång däremellan, men ändå. Hur går man för att hon ska fortsätta sova så här fantastiskt? Det finns väl inget knep för det antar jag...
 
Nu ska jag försöka hinna jobba undan innan resten av familjen (ja, katterna sover också) kommer upp och det är frukostdags. 
 

Tisdag den 8 januari

Inatt var ingen rolig natt. Till att börja med hade Ellen otroligt svårt att somna igår kväll. Sen sov hon oroligt hela natten och vaknade flera gånger. Och hon hade svårt att somna om igen. Dagen har inte varit så mycket bättre, för den unga damen har sovvägrat. Totalt. Bortsett från några korta mikrostunder har hon varit vaken sen vi gick upp vid åtta i morse. Varför gör hon så här då? Jo för att hon vill leka. Orkar hon leka då? Nej, för hon är trött. Sover hon då? Nej, för hon vill leka. Orkar hon det då? Nej, för hon är trött.
 
Men nu verkar hon ÄNTLIGEN ha kommit till ro. Hon sover mellan mig och emil i soffan. Förvisso halvsitter hon med stöd av amningskudden (överlägset den bästa kudden någonsin, trots att jag inte ens ammar) och sover. Men ändå. Hon sover.
 
.
Till slut slöts ögonen. Trots allt.
 
 
 
 
 

Dag 7 av 365

Vad ellen måste ha det besvärligt med oss. För vi fattar ju INGENTING. Bara för att hon har varit vaken sen klockan åtta (bortsett från tjugo minuter), precis ätit ett stort mål mat och har ögon tunga som tegelstenar betyder det INTE att hon är trött. Det betyder ju att hon vill gunga. Så klart. Och vi fattar ingenting. Traskar in med henne till sovrummet och har oss. Hur dum får man vara?
 
Och nu blev java precis nockad av gungan. Ha ha ha. Stackars lilla java.
 
Gäsp, gäsp
 
 
På förmiddagen har jag och ellen gått på promenad, samma sträcka som igår. Duktiga vi. 
 
Nu sitter jag och emil och försöker knåpa ihop en matlista (lättare sagt än gjort). En förutsättning för att vi ska äta någorlunda normalt (och inte ett mål mat om dagen, vid elva på kvällen) är att vi har en matlista. När vi fått ihop den ska vi packa in oss själva och massa skräp och åka till stan. Ikea, återbruket och coop står på listan.
RSS 2.0